Carl R A G Fleetwood

2 Fleetwood, Carl Reinhold Axel Georgsson, f 11 juli 1859 i Sthlm (Svea livg), d 9 jan 1892 där (Klara). Föräldrar: översten o kabinettskammarh frih Georg Vilhelm F o frih Juliana Sofia Albertina Rudbeck. Mogenhetsex i Vänersborg 4 juni 1879, inskr Uppsala univ ht s å, ex till rättegångsverken 15 sept 1882, e o not i Svea hovrätt 21 sept s å, attaché 25 jan 1883 m tjänstgöring i UD fr o m 21 mars s å, i Köpenhamn 25 april–4 juni s å, därefter åter i dep, anställd i Paris 25 okt s å, i London 14 okt–21 dec 1884, 2:e sekr i UD 15 nov sa (tilltr 5 jan 1885), l:e sekr där 1 febr 1889, kansliråd o chef för dep:s pol avd 10 sept 1889, kammarh 21 jan 1890, tf kab:sekr 13 mars–12 april, 25 maj–30 juni 1890, 15 juli–30 sept 1891. RNO 1891, innehade även uti ordnar.

G 22 maj 1886 i Sthlm (Hedv El) m Clara Sandströmer, f 28 juni 1861 där (Jak), d 3 okt 1942 i Göteborg (Johanneberg), dtr av envoyén Carl Johan Albert S o Clara Gustava Säve, samt omg 20 maj 1913 i Folkestone, England, m Augusto Ernesto Arcadio Baroni von Berghof (1876–1928).

Carl F hade svårt att finna sig till rätta i Uppsala och hans strävan var att snarast komma därifrån, d v s bli färdig med studierna. I sin dagbok skrev han 28 sept 1881: »Den bildning, som är avsedd att användas ute i livet, är tämligen husvill här i staden. Vill icke nöta bort en timme här vid universitetet längre än som är nödvändigt. För att komma ut i det fria anstränger jag mina krafter till det yttersta.» Studietiden vid universitetet tog honom endast c:a tre år.

I utrikesdepartementet gjorde han en ovanligt snabb karriär. Efter sex och ett halvt år blev han vid 30 års ålder chef för politiska avdelningen. Genom sitt förbindliga väsen, sin begåvning, bildning, skicklighet och arbetsamhet gjorde han sig mycket uppskattad som ämbetsman. Dessutom ägde han stor förmåga att uttrycka sig i skrift, och hans bortgång vid endast 32 års ålder beklagades allmänt i departementet.

F åtnjöt i hög grad Oscar II:s förtroende, och konungen utbytte gärna tankar med honom i politiska frågor. Två gånger, 1888 och 1891, åtföljde han konung Oscar till Norge. När konungen förlänade honom kammarherrevärdighet, betonade han, att detta var ett bevis på hans synnerliga vänskap och välvilja.

Sedan studietiden i Uppsala förde F, med vissa avbrott, utförliga dagboksanteckningar, vilka är av betydande personhistoriskt och, vad de senare åren beträffar, politiskt intresse. Han var en skarpsynt iakttagare av sina medmänniskor och hans omdömen är träffsäkra om än emellanåt väl hårda. I sin dagbok visar han sig kritisk och respektlös, t ex mot kunglighet och excellensvärdighet. Hans uppfattning i dagens frågor överensstämde icke alltid med den förda politiken. Sålunda klagade han över regeringens vacklande hållning i unionsfrågan och ansåg, att statsminister Boström, som han annars uppskattade, ännu icke uppfattat den norska frågans verkliga innebörd. Efter ett samtal med honom den 14 sept 1891 skriver han maliciöst i sin dagbok: »Naturligt nog existerar för den nuvarande statsministern knappast något annat än den genuint svenska politiken – horisonten i andra kammaren slutar ju vid riksgränsen, där den icke till och med slutar vid den egna hemmansdelens råmärken.»

F var även en flitig brevskrivare. Dessutom författade han uppsatser i skilda samtidshistoriska ämnen, t ex »Anteckningar från Köpenhamnstiden den 18 juni–31 juli 1887» – han tjänstgjorde då som tf legationssekreterare där. I denna skrift ger han en fin karakteristik av den sympatiske beskickningschefen i Köpenhamn Lave Beck-Friis. F:s uppsats om diplomatiska kåren innehåller bl a en färgstark beskrivning av portugisiske ministern Soto Maior.