Jöran Fleming

12 Fleming, Jöran (Klasson), bror till F 10 o F 11, f 20 okt 1628 i Sthlm (enl huvudbaner i Värmdö kyrka), d. 7 sept 1667 i Breda, Nederländerna, jordfäst 12 sept 1668 i Sthlm (Jak), begr i Värmdö. Inskr vid Uppsala univ 26 maj 1637, frih 26 mars 1651, överkammarh, kammarråd 21 juli 1653, led av reduktionskoll 4 juli 1655, riksråd o rikskammarråd 20 febr 1660, avgick från kammarkoll 3 mars 1665, då han blev kansliråd, legat vid fredsmedlingen mellan England o Nederländerna 13 febr 1666.

G 26 april 1656 i Sthlm (Nik) m frih Sigrid Gyllenstierna af Lundholm, f 31 mars 1639 på Vittvik i Tryserums sn (Kalm), d. 15 maj 1700 i Sthlm (Jak), dtr av kammarh frih Johan G o Kristina Gyllenhorn samt omg 1674 m k rådet, fältmarskalken greve Jakob Johan Hastfer (1647–95).

Under sin studietid hade F till preceptor den blivande reduktionspolitikem Olof Thegner, som på detta sätt knöts till det flemingska huset. F:s studieresa gick bl a till Tyskland, där han 1648 uppvaktade vid ambassaden till förhandlingarna om westfaliska freden. Året därpå befann han sig i Holland i sällskap med Thegner.

Redan vid 25 års ålder blev F kammarråd och förde ett par år senare protokoll å kammarens vägnar vid rådsdebatterna 1655 i reduktionsfrågan. I kammaren och reduktionskollegiet var han under några år ett säkert stöd för sin äldre bror Herman F:s (F 10) politik. Han delade uppenbarligen dennes uppfattning om nödvändigheten av en sträng tolkning av 1655 års reduktionsbeslut. Vid 1660 års strid om Karl Gustavs testamente sökte F hävda broderns intressen. F:s upphöjelse till rådsmedlem 1660 var följdriktig mot bakgrund av att han hörde till de personer utanför rådet som 1659 deltog i rådets sammanträden inför Karl X Gustav. I rådet kom F att tillhöra den falang som under ledning av Gustav Bonde arbetade för sparsamhet med statens medel, och försiktighet i utrikespolitiken.

F flyttade 1665 över till kansliet och blev året därefter utnämnd till legat i London med anledning av att England begärt Sveriges medling i kriget mot Holland. Han vistades ungefär ett år i London, varefter han och hans medlegat Peter Julius Coyet avreste till Breda, där fredsmedlingen ägde rum. De franska sändebuden kom där att spela en större roll än svenskarna, vilkas försök att genomdriva en allmän tullfrihet i Öresund misslyckades. Ett resultat av medlingen var dock, att Sverige inneslöts med alla sina territorier i freden och fredsgarantien.

De insatser F gjorde vid dessa förhandlingar är svåra att fixera. Coyet ansågs vara legationens verkliga kapacitet, men han dog, innan den viktigaste och svåraste delen av medlingen påbörjats. Att F av rådet valdes; att leda en delegation, som skulle förhandla med representanter för Europas ledande stormakter, vittnar om tilltro till hans kvaliteter. Som politiker och ämbetsman kom han dock aldrig att spela någon framträdande roll.

Av F:s jordegendomar märks hans arvegods Normäs på Värmdö, där han också förvärvade Kalvandö och andra gårdar. Han ägde även andra gods i Uppland, främst Lydinge och Hässelby i Olands härad. Till hans besittningar hörde också Håberg i Västergötland och Bjurböle i Nyland, Finland, samt det av fadern uppförda s k Flemingska huset på Helgeandsholmen i Sthlm. Genom sitt giftermål erhöll han flera betydande gods såsom Sjöholm i Södermanland, Medevi i Östergötland och Vittvik i Småland. Hans egendom utanför rå och rör i Sverige och Finland uppgick enligt rusttjänstlängden 1660 till 187 1/2 mtl.