Johan Joakim Flodin

1 Flodin, Johan Joakim, f 27 aug 1814 i Sthlm (Nik), d 9 jan 1872 i Sthlm (Klara). Föräldrar: guldsmeden Joakim F o Sophia Christina Lander. Bokhandelselev o biträde hos boktryckaren o bokhandlaren P G Berg, biträde i W Isbergs bokhandel 1838–42, började egen förlagsrörelse 1840, grundade bokhandel i Sthlm 1843, sekr i Sv bokförläggarefören o red för Intelligensblad för sv bokhandeln 1853–62, red för bokhandelns årskataloger 1853–59.

G 2–3 maj 1860 i Sthlm (Ad Fredr) m Emma Johanna Lindman, f 9 juli 1831 där (Hovf), d 8 febr 1892 där (Ad Fredr), dtr till premiäraktören Johan Gustaf L o Brita Christina Bark.

F hörde till de ännu mot mitten av 1800-talet jämförelsevis få, som från början yrkesmässigt inriktade sig på bokhandel och förlagsverksamhet. När F vid 28 års ålder öppnade egen bokhandel, förlade han den till Malmtorgsgatan 3 – nedre Norrmalm började nu överta Gamla stans plats som bokhandelscentrum i Sthlm. På denna plats förblev bokhandeln ända till hans död. Som förläggare hörde F aldrig till de betydande. När Sv förlagsföreningen (sedermera Sv bokförläggareföreningen) bildades 1844, beräknades rösterna efter bokhandelsvärdet på ett exemplar av varje förläggares lager. Med en förlagssumma på ej fullt 40 rdr fick F 2 röster. Hans första förlagsföretag var en av de vid denna tid mycket gångbara seriepublikationerna: »Dramatisk salong. Vald samling af äldre och nyare Theaterstycken i synnerhet för Sällskaps-Theatern». Första häftet utkom 1840, det sista (nr 23) 1869. I denna serie medverkade han själv med en komedi »Ålderdom och kärleksyra eller Giftermålskandidaterne» (1841), som upplevde två upplagor och vid flera tillfällen spelades i landsorten. År 1841 författade han en ABC-bok, som gick ut i 5 upplagor (den sista 1865), 1846 under en skämtsam pseudonym en liten skrift om olika sätt att använda spelkort och 1851 ett rimlexikon. År 1866 var han färdig för en realisationskatalog på 180 titlar, planschverk, skönlitteratur, barnböcker m m, däribland flera samlingar av H C Andersens sagor. Men det var också den enda mera märkliga av F:s förlagsartiklar.

Sin största insats gjorde F i Sv bokförläggareföreningen. Efter ett uppmärksammat framträdande vid det första svenska bokhandelsmötet 1852, bl a som en av de båda initiativtagarna till pensionsanstalten för bok-och musikhandlare, blev han följande år föreningens sekreterare, samtidigt som dess 1: e ordförande Z Hæggström efterträddes av L J Hierta. Då denne hade föga tid att ägna sig åt föreningsangelägenheter, fick sekreteraren en för det praktiska föreningsarbetet dominerande betydelse. Protokollföringen, räkenskaperna, den allt vidlyftigare korrespondensen och redigeringen av Intelligensblad för sv bokhandeln föll på hans lott. Detta blad, som under F:s energiska och fullständigt oavlönade ledning utkom med i medeltal två nummer i månaden i tio år fr o m jan 1853, blev inte bara ett annons- och notisorgan utan också ett forum för debatt i bokhandelsfrågor, där redaktören själv bidrog med auktoritativa inlägg om principer för kommissionärstillsättning, om bokhandlares binäringar, om julhandeln m m. Redan första årgången av Intelligensbladet hade som bihang en av F redigerad »Förteckning öfver svenska bokhandelns under år 1853 utkomne böcker, lithografiska arbeten, kartor m m». Från och med 1855 utkom den också separat, men 1860 måste F av tidsskäl avsäga sig redigeringen av denna årskatalog, som följande år fortsattes av annan hand.

Under en period av nydaningsarbete i den svenska bokhandelsvärlden intog F en central ställning som organisatör, impulsgivare och vägledare. Personligen tillbakadragen och anspråkslös framträdde han ej gärna utåt. På grund av ohälsa måste han 1862 dra sig tillbaka från sina värv i bokförläggarföreningens tjänst.