Hans Fordell

1 Fordell, Hans, son till fogden o landsköpmannen Knut F, f i början av 1500-talet, levde 1574 (RR 20/5), var d 9 jan 1575 (RR). Länsman i Pedersöre (Öb), fogde i Ångermanland o Medelpad 30 maj 1551–1552, häradshövding i Österbotten 30 maj 1551–1554, 1556, 1558, 1561, lagläsare där 1562, kronans skinnuppköpare i Jämtland o Bottnen, borgare i Sthlm några år omkr 1560, redovisare för Korsholms län 1567–68, fogde för sju socknar i Österbotten 1568–70.

G m en dtr till lappfogden Olov Anundsson.

I likhet med fadern, brodern Lars och svärfadern Olov Anundsson bedrev F en betydande handel. Den har från Jämtland och Norrbotten över Sthlm sträckt sig till utlandet. Enligt handelsordinantian krävdes härför att F ägde burskap i Sthlm. Han uppfördes i stadens skottebok för 1559 (konceptlängd) under södra kvarteret och var då befriad från »skottet». Under 1560-talet innehade han efter sin faster Anna, änka efter köpmannen Raumo Jöns, ett förnämligt hus vid Österlånggatan (östra kv), vilket emellertid såldes 1564. Hans burskap i Sthlm var knappast mer än formellt.

F:s offentliga värv gynnade hans handelsverksamhet. F:s handel över Sthlm var betydande. I tullängden för 1558 upptas han bland Sthlms borgare och sålde då stora kvantiteter gråverk och tran till tyska köpmän i Sthlm. År 1559 exporterade han själv tran och järn, främst till Danzig, för 9 556 marks värde. Hans förekomst i tullängderna är dock sporadisk. I 1560 års köpenskapsordning för Sthlm står han upptagen som nr 1 bland handlande med smör, tran, späck, fisk och hudar. Till Sthlm levererade han tjära, till den kungliga kammaren skinnvaror och hemförde salt i retur. Koppar utförde han till Jämtland i utbyte mot viltvaror. I dec 1561 fick F rätt att handla i Sthlm och annorstädes i riket utom på förbjudna orter, fri från borgläger och stadens tunga. Vad han tillhandlade sig i Norrbotten ägde han inte föra till främmande orter, förrän det upptecknats i Sthlmstullen, men tullnärerna tillhöils att ej av avund uppehålla varorna. För detta borde F årligen betala den betydande summan 100 ungerska gyllen, däri också utskylderna från fädernegården Pinnonäs skulle vara inräknade. De av Hans Larsson (Björnram) 1562 framförda grava beskyllningarna mot F:s och hans fränders framfart och förvaltning synes ej allvarligt ha rubbat kungamaktens förtroende för eller behov av samarbete med F. Ett k brev 26 febr 1563, som ålade F liksom hans bror Lars att flytta till Sthlm eller Viborg, blev utan påföljd. I stället erhöll F uppdraget att för kronans räkning skaffa sjöfolk och fetalier från Öster- och Västerbotten.

F:s med tiden allt större förmögenhet tillät honom att uppträda som långivare åt kronan. Både under Erik XIV:s och Johan III:s tid har han enligt sonens trovärdiga uppgift försträckt medel till skeppsutredning m m. År 1570 hade. han i kontanter levererat penningar till ett värde av 10 000 mk, vartill kom 40 mk lödigt silver. Som säkerhet lovades honom frihet för halva länsmansräntan i Pedersöre och Karleby samt kyrkotionden i dessa båda socknar. Dessa förmåner innehade han 1571, men 1572 återkallades räntan, F tog likväl med våld ut spannmål för 1572 och delvis för 1573. Detta hade tydligen samband med en överenskommelse om en försträckning till kronan på ej mindre än 5 000 dlr. F ansåg sig ha rätt att fortfarande uppbära spannmålsräntan i Pedersöre. Kort efter det överenskommelsen gjorts, har F avlidit.

En särpräglad bana hade avslutats. Den betingades av de för enskilda kapitalstarka företagare gynnsamma förhållandena i en landsända, som saknade städer men ej handelsprodukter och som utmärktes av en expanderande befolkning. Som fogde, köpman och kronoentreprenör i krigstid har F förstått att utnyttja situationen, och statsledningen har nödgats finna sig i F:s åtgärder, så talrika klagomålen från olika håll än var och så mycket F:s handel än stred mot tidens handelsprinciper.