Erik Frisell

Frisell, Erik, f 24 (enl födelsebok 4) jan 1859 i Gbg (Domk), d 22 febr 1942 i Sthlm (Engelbr). Föräldrar: direktören Henning Erik F o Alfhild Eugenia Lindberg. Mogenhetsex vid Schillerska skolan i Gbg 29 maj 1878, student i Uppsala 16 sept 1878–april 1879, bank- o handelsstudier i Tyskland, England o Frankrike 1879, banktjänsteman vid Skandinaviska kreditab i Gbg 1880, styr:suppl i ab D Carnegie & Co där 1890, i Sockerfabriksab Union, Hasslarp (Malm) 1897, kontorschef i ab D Carnegie & Co 1899, verkst dir för dess kommersiella avd 1900–07, led av styr för Roma sockerfabriksab (Gotl), för Praktiska hushållsskolan i Gbg från 1901, för Skandinaviska kreditab 1902–19, för Trollhätte kanal- o vattenverk från 1905, av dess efterföljare K Vattenfallsstyr 1908–13, av styr för Trafikab Grängesberg–Oxelösund o Luossavaara–Kiirunavaara ab 1906–36, Fastighetsab D Carnegie & Co 1907–20 o 1925–39, Sv sockerfabriksab 1907–39, Oxelösund–Flen–Västmanlands järnvägsab 1908–19, Örebro–Köpings järnvägsab 1908–19, verkst dir för Trafikab Grängesberg–Oxelösund o Luossavaara–Kiirunavaara ab 1909–16, led av handelsrådet från 1912, av statens industrikommission 1914–17, sakkunnig vid utredn av frågan om rikets ekon krigsberedskap 1915, v ordf i styr för Trafikab Grängesberg–Oxelösund o Luossavaara–Kiirunavaara 1917–20, led av styr för bl a Gällivare malmfält, Grängesbergs grufveab, ab Custodia, Rederiab Luleå–Ofoten. RVO 1906, RNO 1909, KVO2kl 1914, KVO1kl 1916.

G 8 jan 1885 i Undenäs (Skar) m Christina (Stina) Wærn, f 29 juli 1862 på Stjärnsund i Husby (Kopp), d 29 april 1944 i Sthlm (Engelbr), dtr till bruksägaren Mathias (Mats) Fredrik W o Christina (Stina) W.

F kom att göra sina första större insatser i ab D Camegie & Co, där han var aktieägare från 1889 och från 1890-talets mitt vann allt större inflytande på affärerna. Hans far Henning F efterträddes vid sin död 1899 som direktör i bolaget av Gustaf Ekman (bd 13). Då Gustaf Ekmans far Emil Ekman följande år avled, blev F hans efterträdare. Samarbetet mellan Gustaf Ekman och F blev gott. Medan den tredje direktören, den nu ålderstigne Oscar Ekman, var anhängare av försiktiga metoder, genomförde Gustaf Ekman och F tillsammans med skånska sockerbruksintressenter energiskt den fusionspolitik som 1907 resulterade i Sv sockerfabriksab:s bildande och ab D Carnegie & Co:s upplösning.

Under de närmast följande åren ägnade F sina krafter framför allt åt posten som verkställande direktör för Grängesbergsbolaget, i vars styrelse han 1907 spelat en framträdande roll vid uppgörelsen med staten om de lappländska malmfälten. Även i fortsättningen kom F:s erfarenhet, kunnighet, skarpa affärsblick och förhandlingsförmåga väl till pass, särskilt vid uppgörandet av de långfristiga kontrakt som kom att tecknas med bolagets tyska köpare. Samtidigt visade han framstående administrativ duglighet vid skötseln av bolagets gruvföretag och järnvägar och var en omtyckt arbetsledare.

Efter avgången från direktörsposten bedrev F vintern 1916–17 jämte J Hellner, M Wallenberg och kanslirådet C G Westman för sv räkning underhandlingar i London om livsmedelsimport, vilkas resultat emellertid omintetgjordes genom motstånd från handelskommissionen.

F var utan yttre magnificens i framträdandet, och det låg något torrt och tillknäppt sakligt i hans personlighet. Blicken var genomträngande och skarp. Det sista kvartsseklet av sitt liv levde F tillbakadraget. Han förvaltade och förökade sin stora förmögenhet, reste mycket och rastlöst och hade sitt umgänge nästan uteslutande inom familjen och med några intima vänner.