Pehr Adrian Gadd

Gadd, Pehr Adrian, f 12 april 1727 i Birkala (Tavasteh), d 11 aug 1797 i Åbo. Föräldrar: kronofogden Jakob G o Sara Gottleben. Inskr vid Åbo akad 19 april 1742, disp pro gradu 9 juli 1748, mag 3 aug s å, doc i naturalhist o ekon 6 dec 1750, allt vid Åbo akad, förordn att under resor i s Finlands skärgård undersöka förekomsten av hushållsväxter m m 1753–55, inspektor för salpetersjuderierna i Åbo o Björneborgs län 22 april 1755, provincialschäfer 1756, ekon: dir:s n h o v 6 april s å, eo prof i kemi, fysik o ekon vid Åbo akad 23 maj 1758, ord prof i kemi där 22 sept 1761, plantagedir i Finland 7 sept 1762, bibliotekarie vid Åbo akad 1763–64, befriad från skyldigheten att hålla offentliga föreläsn:r 8 jan 1787. – LVA 1759, RVO 1772, LPS s å, LVVS 1777, LFS 1778.

G 25 okt 1759 i Abo m Brita Sidonia Fahlenius, f 29 maj 1741 där, d 30 mars 1810 i Kyrkslätt (Nyland), dtr till biskop Tonas F o Sara Charlotta Teppati.

G:s verksamhet inföll under en tid då de ekonomiska vetenskaperna nyss börjat spela en roll vid universiteten i Sverige–Finland. Vetenskapsakademin, med vilken G hade livliga förbindelser, var en inspirerande faktor i denna utveckling. G lade huvudvikten vid att genom vetenskapliga rön främja det praktiska livet och det har sagts, att för honom var vetenskapen en nyttans tjänarinna.

Det första uppdrag G erhöll sedan han avlagt sin examen hade en utpräglat praktisk syftning: han skulle uppleta inhemska färgämnen, medicinalväxter, frön m m, sörja för deras flyttning till för odling lämpliga trakter samt anteckna allt som var märkligt i meteorologiskt, hydrologiskt, ekonomiskt och andra avseenden. Han fick i uppdrag att anställa planteringsförsök med utländska växter (bl a tobak). Vid sina odlingar i Åbo experimenterade han med främmande växter (bl a mullbärsträd), som han försökte sprida i landet. Resultaten blev inte anmärkningsvärda, varför G nödgades i högre grad koncentrera sig på mera härdiga arter; bland sådana som på grund av hans verksamhet blev mer spridda i Finland än tidigare nämns potatis, lin, hampa och fruktträd. Ett stort antal av de skrifter G offentliggjorde hade samband med hans verksamhet som plantagedirektör.

Som akademisk lärare synes G ha varit inspirerande – hans relationer till sina kolleger var däremot inte alltid de bästa, han såg gärna till sin egen fördel, tycks det. Som författare var han sin tids produktivaste vid Åbo akademi; han publicerade såväl populära handböcker och ströskrifter som vetenskapliga avhandlingar; dessutom medverkade han i tidskrifter m m. Det är inte möjligt att avgöra i vilken utsträckning han själv författade de disputationer (sammanlagt 103 st), för vilka han presiderade. Flera av dem utgavs på svenska. En del av hans skrifter ansågs lida av bristande noggrannhet.

G var den förste som vid Åbo akademi innehade en professur i kemi. I de programmatiska tal han höll då han tillträdde professuren och då det nya kemiska laboratoriet 1764 invigdes – initiativet därtill hade tagits av G – tog han avstånd från dem som inom naturvetenskaperna byggde på hypoteser och från allt letande efter kuriositeter inom kemin. Hans program var att kemisten skulle gå ut i naturen och där göra sina rön. Kunskap i kemi gagnade alla, hävdade G. Strävade man att upprätta ett systematiskt inventarium över alla kemiska upptäckter, främjade man bäst vetenskapen. – I sina föreläsningar rörde sig G på många av kemins olika gebit. Hans rent kemiska avhandlingar var inte märkliga, och han tog ej intryck av den stora omvälvning hela det kemiska åskådningssättet var föremål för under slutet av 1700-talet, ehuru han kände till en del av dess förnämsta företrädare. G var och förblev flogistiker. Däremot förnekade han att vatten kunde förvandlas till jord (innan Lavoisier lämnat det avgörande beviset i frågan).

Den största uppmärksamheten tilldrog sig G:s agrikulturkemiska undersökningar. Han behandlade många problem med anknytning till landets ekonomi och lantbruk, bl a klimatets inverkan på lanthushållningen, skogarnas underhåll, svedjebruk, ängsskötsel, får- och renskötsel, översvämningarnas problem, strömrensningar, nattfrosternas inverkan, pottasketillverkning, brännvinsbränning m m. G:s mest omfattande arbete, »Försök til en systematisk inledning i sv landtskötselen», var en mångsidig prestation. Såväl juridiskt-ekonomiska frågor som fysikaliskt-ekonomiska och botaniskt-ekonomlska behandlades av G. Han ägnade den tillämpade zoologin intresse. På många punkter lade han grunden till fortsatt ekonomisk forskning, detta på basen av såväl personliga rön som en tämligen vidsträckt beläsenhet. Mineralogin och geologin tilldrog sig hans uppmärksamhet (avh om bl a bergarter och mineraler i olika delar av Finland). Han handhade vården av akademins mineralsamling.

Emellanåt behandlade G sina ämnen med lokal utgångspunkt, som t ex då han publicerade en beskrivning om norra Satakunda (diss 1747) eller då han – efter att de föregående åren ha företagit resor i olika delar av Finland – omkring 40 år senare offentliggjorde en undersökning om Nylands och Tavastehus län. Flera av G:s skrifter har för en senare tid värde genom de uppgifter han i dem lämnar om tillståndet i 1700-talets Finland.

G:s verksamhet präglades av en stark patriotisk känsla. Den var i första hand riktad mot riksdelen Finland. Utom i hans mångsidiga praktiska verksamhet och i hans val av ämnen för sina ekonomiska skrifter kommer detta till uttryck i hans tal och minnesteckningar samt i några alster i bunden form. Han var på sin tid akademins kanske främste vältalare; bl a vid kungabesök i Åbo fick han visa prov på sin förmåga. Som politisk talare försökte han mana medborgarna till endräkt och samverkan. Han strävade att främja hyfsade seder och befordra folkhälsan inom de breda lagren.

G blev kallad till medlem av flera vetenskapliga sammanslutningar. Hans skrifter blev välvilligt mottagna även utanför det egna landet. Han erhöll anbud om befattningar utomlands men avböjde dem. I motsats till flera av sina samtida företog han inte några studieresor utanför rikets gränser.