L G Rudolf Gagge

Gagge, Laurentius Georg Rudolf, f 27 febr 1834 i Sthlm (Jak), d 20 febr 1912 i Västerås. Föräldrar: lärftskramhandlaren Lorentz Gustaf G o Laurentia Amalia Bellander. Bokhållare på handelskontor i Sthlm 1850, kassör där 1856, kamrer vid Mälarprovinsernas ensk banks huvudkontor i Västerås 1866, verkst dir där 1874–1904, led av stadsfullm 1869–1903. Tecknare, akvarellist, musiker. – RVO 1885, KVO2kl 1903.

G 5 juni 1864 i Örebro m Maria Augusta Sahlqvist, f 8 jan 1842 där, d 7 febr 1931 i Rytterne (Vm), dtr till handlanden Lars S o Maria Christina Stenström.

Utan ekonomiska möjligheter till högre studier fick Rudolf G, efter skolgång vid Nya elementarläroverket i Sthlm, anställning som bokhållare hos grosshandlare C D Jederholm. Från 1866 var G knuten till Mälarprovinsernas enskilda bank i Västerås. Hans konstnärliga intresse väcktes tidigt, men någon utbildning till konstnär fick han inte, fast han uppges vid mogna år ha fått någon handledning av Carl Larsson, som var gift med hans hustrus systerdotter.

G arbetade främst i akvarell, och han utförde såväl figur- som landskapsmotiv. Figurskildringarna omfattar framför allt porträttkarikatyrer och folktyper men även bilder i anslutning till fester o dyl. Bland G:s alster av detta slag kan nämnas hans galleri över medlemmarna i Karlsbrödraförbundet i Västerås och karikatyrsamlingen »Uppbyggeliga betraktelser för menige man» (1884–1904; hos G Silfverstolpe, Strängnäs). Dessa bilder karakteriseras av människovänlig humor och stor uppfinningsrikedom. Han stod under visst inflytande av den samtida tyska skämtbilden, t ex Fliegende Blätter.

G utförde även en mängd topografiska bilder främst från Västerås men även från andra platser i Sverige och utlandet, särskilt i Norge. Inte minst de många vyerna från det gamla Västerås i en intimt realistisk stil har ett betydande kulturhistoriskt värde. Förlamad i höger hand efter ett slaganfall signerade han de sista åren sina bilder »m.v.h.» (med vänster hand). G såg själv mycket blygsamt på sitt konstnärskap men kunde i varje fall som akvarellmålare väl mäta sig med många yrkeskonstnärer.

G sammanbragte en samling sv handteckningar (såld på Bukowskis 1912, kat nr 194) och sammanställde »Korta anteckningar om de bildande konsternas utöfvare i Sverige» (ms i Nat:mus), en matrikel som varit till nytta vid senare lexikaliskt arbete.

G:s andra stora intresse var musiken. Han umgicks som ung i Sthlms musikkretsar, var medlem av Harmoniska sällskapet och Nya harmoniska sällskapet samt tillhörde på 1860-talet de sångare, som kallades upp på slottet för att sjunga tillsammans med Karl XV, som alltid kallade honom Gaggeligucki. I Västerås tog G 1873 initiativet till Sångsällskapet och var sedan under tre decennier själen i stadens musikliv. Ur olika försök med ensembler för instrumentalmusik framväxte vid 1880-talets mitt »Lilla kapellet», där G spelade piano och som under hans ledning bestod i 12 år. G var även tonsättare och bland hans kompositioner kan nämnas novelletter för piano, »Kantat i Karlsbrödraförbundet 1889» (G:s enda tr verk) samt den skämtsamma Västeråsskildringen »Gumman Arosin kryper till kojs».

G var uppenbarligen en kulturpersonlighet av ovanlig bredd och värme. Att ha känt honom var »en livserfarenhet av oskattbart värde» (Uddén).