Henric P W Gahn

5 Gahn, Henric Pontus Wolter, sonson till G 2, f 21 juni 1820 på Kåfalla bruk, Fellingsbro (Ör), d 15 febr 1901 i Sthlm (Hedv El). Föräldrar: brukspatron Jacob G o Maria Charlotta Tersmeden. Elev i Hillska skolan på Barnängen, Sthlm, 1830–35, inskr vid Uppsala univ 5 okt 1838, hovrättsex där 5 dec 1842, eo kanslist i justitierevisionen 19 dec s å, eo elev vid Falu bergsskola 1845–46, brukspatron på Kåfalla 1849, Bergslagens deputerad i Jernkontoret 1853–54, 1856, 1868 o 1874, eo fullm där 1874–1901, led av borgarståndet 1856–66, av FK 1875–92, disponent för Nom, Larsbo (Kopp) o Ramnäs valsverk (Vm) 1867, allt ombildat till Larsbo-Norns ab 1873, led av flera statliga kommittéer 1863–84, led av styr för Sveriges allm hypoteksbank 1870–1901, ordf i styr för Sthlm–Västerås–Bergslagens järnvägsab 1879–1901, ordf i dir för Strömsholms nya kanalbolag 1886, i styr för Ensk järnvägars pensionskassa 1889, i styr för S Dalarnes järnvägsab 1894. – RNO 1866, KVO1kl 1882.

G 19 sept 1850 på Östra Bårs bruk, Lindesberg (Ör) m Fredrica Lovisa Cederborgh, f 23 okt 1824 på Dalkarlshyttan där, d 8 febr 1888 på Kåfalla bruk, Fellingsbro, dtr till förf Fredric C (bd 7) o Carolina Christina Rosensvärd.

Efter bergsbruksstudier blev Henric G 1849 brukspatron på Kåfalla och 1870 genom arv och köp ensam ägare till bruket. Han tog några år därefter initiativet till bildandet av Larsbo-Norns ab (bolagsordn fastställd 12 dec 1873). Aktiekapitalet utgjorde till en början 1 500 000 kr men höjdes 1876, efter inköpet 1875 av Vikmanshyttan, Turbo och Prästhyttan med underlydande, till 2 200 000 kr. Från 1877 var G bosatt på Vikmanshyttan.

Det ekonomiska utfallet av bolagets verksamhet var till en början mindre gynnsamt; avståndet mellan de olika anläggningarna och transportvägarnas dåliga beskaffenhet medverkade härtill. G, som förutom disponent var ensam ledamot av bolagets styrelse, investerade emellertid stora belopp (100 000 kr) i Södra Dalarnes järnväg, vilken 1879 kunde tagas i bruk för godstransporter mellan Krylbo och Hedemora. Detta medförde betydligt lägre fraktkostnader för bolagets produkter och ledde till en vinstperiod för bruket 1880–85. Sedan följde ånyo en förlustperiod beroende på sjunkande järnpriser. Disponenten sökte förbättra läget genom att starkare utnyttja bolagets stora skogstillgångar. Vid Turbo byggdes en trämassefabrik, som blev färdig 1888, och sågverket utvidgades. Fr o m 1896 inträdde en stadig vinstperiod för bolaget, och vinsten uppgick 1900 till över 115 000 kr.

På grund av sitt riksdagsmannauppdrag var G om vintrarna mestadels bosatt i Sthlm. Han var ledamot av ett flertal kommittéer och tillhörde bl a i många år konstitutionsutskottet. I riksdagen, där han räknades till »högerfrihandlarna», var han expert på frågor rörande bergshanteringen samt ansågs ha ett ledigt sätt att uttrycka sig och ett klart och praktiskt förstånd.