Gustaf A Claëson

2. Gustaf Albert Claëson, den föregåendes broder, f. 12 juni 1830 i Stockholm, d 12 mars 1921 därstädes. Elev i Storkyrkoförsamlingens apologistskola ht, 1836—vt, 1843; student i Uppsala 3 febr. 1853. Bibliotekarie vid Stockholms nations i Uppsala bibliotek vt.—ht. 1860; v. kollega vid Katarina l. elementarläroverk vt. 1863—vt. 1868 och extralärare därstädes1 ht. 1868—vt. 1869; tillika lärare vid enskilda skolor, bl. a. Schartaus handelsinstitut 1866—73; föreståndare för en enskild skola S:t Paulsgatan n: o 1 i Stockholm, kallad Förberedande elementarskolan (1874) eller Privata förberedande skolan för gossar (1885), från 1869 till aug., 1885, då han överlämnade föreståndarskapet till fil. kand, M, Öberg men fortsatte att vara lärare vid skolan; var dessutom verksam som privatlärare från 1885 och som skriftställare. — Ägde 1887–1906 huset Bellmansgatan n:o 32 i Stockholm.

Gift 22 febr. 1896 med Karolina Emilia Niemann, f. 26 febr. 1859, dotter till kofferdikaptenen Jakob Kristoffer Niemann.

Ehuru i hög grad studieintresserad avlade C. ingen akademisk examen och blev aldrig ordinarie innehavare av befattning vid statsläroverk. Orsaken till det förstnämnda förhållandet torde ha varit medellöshet i förening med självunderskattning. Hans borgerliga vitae genus var alltså under större delen av hans liv privatskoleföreståndarens och timlärarens. Tack vare stor sparsamhet blev han icke desto mindre välbärgad; då han vid nära 91 års ålder avled, uppgick hans efterlämnade förmögenhet till något mer än 200,000 kr. I sitt testamente hade han bestämt, att dessa tillgångar efter hans efterlevande makas frånfälle skola användas till upprättandet av en professur i praktisk filosofi vid Stockholms högskola. Donationen bär namnet »Kristian Claësons fond för filosofiens studium till minne av donators broder». Sextio år tidigare hade han ägnat en annan gärd åt detta minne, då han utgav broderns skrifter (se denne).

Mest känd är C. genom sin »Öfversikt af svenska språkets och litteraturens historia», vars första upplaga utkom 1870, fjärde och sista 1877. Arbetet, som nu givetvis på många punkter är föråldrat, rönte på sin tid mycket erkännande, varom ju de många upplagorna vittna. Som skolbok betraktat hade det visserligen det felet att vara alltför koncentrerat och innehållsrikt och dessutom på sina ställen väl abstrakt i framställningssättet. Men obestridligen gav det en både allsidig och klar översikt över den svenska andliga odlingens historia, även om dess beroende av utlandets knappast tillräckligt beaktas. Både i sin karaktäristik av hela tidevarv och i sin värdesättning av enskilda skalder och deras skapelser röjer författaren i allmänhet ett säkert och fördomsfritt omdöme. Beaktansvärd och i hög grad förtjänstfull är den uppmärksamhet, han ägnar vårt språks utveckling genom tiderna, ett intresse, som har sin förklaring dels i 1860-talets stora framgångar på språkforskningens område, dels i författarens utpräglade språkvetenskapliga intresse.