Astrid M Cleve von Euler

2. Astrid Maria Cleve von Euler, den föregåendes dotter, f. 22 jan. 1875 i Uppsala. Åtnjöt privat undervisning; elev vid École supérieure de Morges (canton de Vaud) sept. 1887—juni 1888; avlade mogenhetsexamen vid Uppsala h. allmänna läroverk 26 maj 1891; student vid Uppsala universitet ht. 1891; fil. kand. 31 jan. 1894; fil. lic. 31 jan. 1898; disp. 27 maj 1898; fil. doktor 31 maj 1898; har företagit åtskilliga resor i utlandet, bl. a. till Frankrike, Italien och Budapest. Assistent i kemi vid Stockholms högskola vt. 1898—vt. 1902 (erhöll förordnande att föreläsa i kemi 24 jan. 1898 och ånyo 20 dec. 1899); lärarinna i biologi och kemi vid Anna Sandströms seminarium ht. 1911—vt. 1917; anställd som biologisk assistent åt hydrografiska biologiska kommissionen vt. 1912—vt. 1917; genomgick provår vid norra realläroverket i Stockholm jan.—dec. 1912 och vik. lektor i kemi därstädes vt. 1913—vt. 1916; lärarinna i matematik, biologi och kemi vid gymnasiet i nya elementarskolan för flickor i Stockholm ht. 1912—vt. 1916; sommaren 1917 utsedd till föreståndare för Uddeholmsverkens beslutade forskningslaboratorium vid Skoghall med tillträde 15 jan. 1918; ledamot av Nationalförbundets för Värmland arbetsutskott och tillika sekreterare i dess kvinnoråd 1921; avgick från befattningen vid Skoghallsverken 1 apr. 1923; lärarinna i biologi vid gymnasiet i Uppsala h. elementarläroverk för flickor sedan ht. 1926; tillika politisk föredragshållare för de moderata kvinnoorganisationerna i landet.

Gift 2 sept. 1902—28 febr. 1912 med professorn vid Stockholms högskola Hans Karl August Simon von Euler-Chelpin.

Sin fars dotter i avseende på intressen och arbetsförmåga, hörde A. C. till de unga kvinnor, som hos oss tidigast målmedvetet utbildade sig för rent vetenskapligt arbete. Redan vid nyss fyllda tjugutre år kunde hon spika en gradualavhandling över ämnet »Några svenska växters groningstid och förstärkningsstadium» (1898). Detta arbete är en av de första mera växtfysiologiskt och biokemiskt betonade undersökningarna inom den dåtida företrädesvis morfologiskt och systematiskt orienterade botaniska forskningen i Sverige.

Redan före sin disputation hade A. C. varit fadern behjälplig vid hans planktonundersökningar. Efter hand utvecklade hon sig till en av vårt lands främsta kännare av fytoplankton. Inom planktologien har hon också författat ett flertal avhandlingar samt särskilt behandlat diatomacéerna i Lule lappmark (1895), Beeren Island (1900), Finland (1915) och Skagerack (1917).

Sedan A. C. överflyttat till Stockholm, blev kemien i främsta rummet föremål för hennes intresse. Ur faderns råmaterial av sällsynta jordarter isolerade hon nu en kvantitet jämförelsevis rent ytterbium (atomvikt 173,16) och framställde därur ett antal salter samt utgav 1901 den första sammanfattande monografien över detta element, för vilket arbete hon erhöll Lindblomska belöningen 1902. Senare har hon utfört förtjänstfulla undersökningar inom olika områden av biokemien, delvis i samarbete med H. von Euler, till vilkens »Växtkemi» hon även lämnat värdefulla bidrag. Inför nya uppgifter ställdes hon, då hon 1917 kallades att övertaga chefsbefattningen vid Uddeholmsverkens forskningslaboratorium vid Skoghall. Hennes biokemiska arbeten fingo nu en mera praktisk inriktning och ägnades företrädesvis åt olika områden av trä- och vedkemien. Sedan ungdomen förtrogen med diatomacéerna i våra postglaciala jordarter, kom A. C. efter hand att intressera sig för dessa avlagringars ålder och bildningsförhållanden. Hennes inlägg i den pågående kvartärgeologiska diskussionen ha väckt ett visst uppseende. Enligt A. C. kunna Fennoskandias landrörelser efter istiden uppfattas som led i en dämpad svängning i jordskorpan, utlöst genom landisens olikformiga avsmältning inom olika delar av det stora nordeuropeiska nedisningsområdet. Dessa rörelser, skulle ha begynt redan i senglacial tid och då haft betydligt större amplitud än i postglacial tid. Hennes hithörande forskningar, liksom kritiken av den baltiska insjöns tappning och »Svea älv», äro emellertid ännu kända blott genom smärre uppsatser och tidningsartiklar. Vid sidan av sitt självständiga vetenskapliga arbete har A. C, som såväl före som efter sin anställning vid Skoghall ägnat sig åt skolundervisning, jämväl författat utmärkta läroböcker i kemi och biologi.