Tillbaka

Abraham Alexander Cooper

Start

Abraham Alexander Cooper

Miniatyrmålare

Cooper, Abraham Alexander, dp 11 dec 1609 i S:t Nicholas Cole Abbey, London, England, d 1660 i Stockholm(?). Föräldrar: Richard C o Barbara Hoskins; arbetade som miniatyrist i olika länder; erhöll konterfejares beställning vid svenska hovet 31 maj 1647 och vistades sedermera företrädesvis i Sverige.

C. var broder till den berömde engelske miniatyrmålaren Samuel Cooper (f. 1609, d 1672) och systerson, resp. kusin till de båda Hoskins, far och son. Dessa hans närmaste fränder byggde genom sina insatser som miniatyrister vidare på den utveckling, som i England grundlagts under Henrik VIII och sedermera fullföljts av Nicholas Hilliard och de båda Oliver. De ha skapat den förnämsta sammanhängande tradition, som finnes på detta område och som i England anses kulminera med Samuel Coopers konst. C. däremot kom relativt tidigt utomlands och arbetade i flera länder, i Holland, Danmark och Sverige, antagligen med ett kortare besök i hemlandet. Av denna anledning ha hans verk icke blivit på långt när så uppmärksammade av forskningen som broderns. Det är först på senare år han, främst av C. G. Williamson, fått den plats i miniatyrmåleriets historia, som tillkommer honom.

Från jan. 1632 till okt. 1633 kan C. påvisas i Holland. Han utförde då sitt enda daterade arbete och ett av de få signerade, en berömd serie av ursprungligen tolv porträtt av Fredrik V av Pfalz, »Vinterkonungen», dennes drottning Elisabet och deras barn (nu i Kaiser Friedrichs-museet i Berlin). Stilen i dessa bilder är förvånansvärt litet engelsk, de äro uppenbarligen liksom tre andra vackra arbeten i holländska drottningens samling starkt influerade av tidens holländska porträttmåleri. Enligt en uppgift av Sandrart (i »Teutsche akademie») har C. vid denna tid även utfört flera porträtt av medlemmar av engelska konungahuset, vilka tidigare funnits i Holland.

Under 1640-talet, då drottning Kristina skapade en litterär och konstnärlig hovkultur i Stockholm, vaknade även intresset för miniatyrmåleriet, sådant det då florerade med sina ytterst små, smycklikt infattade bilder i emalj eller i vattenfärger på spelkort eller pergament. Två representanter för denna konstart inkallades, först år 1645 fransmannen Pierre Signac, främst emaljmålare, och året därpå, antagligen genom Magnus Gabriel De la Gardie, G. eller Cuper (Kuper), som han får heta i slottsräkenskaperna. C:s beställningsbrev, som är daterat 31 maj 1647, tillförsäkrar honom 800 rdr som »konterfejare» med rätt att utöver denna lön få varje stycke »betalt och oontenterat». Det är 200 rdr mer än som bestods kollegan Signac, vilket alltså ger vid handen, att C. varit den mer ansedde. Emellertid hade han som alla andra svårt att få ut sin lön, år 1655 uppgick hans fordran till 6,800 rdr. Följande år reste han till Köpenhamn, där han sysselsattes för Fredrik III: s räkning och i dec. 1656 uppbar 400 rdr för utförda arbeten (Brockwell i Thieme-Beckier). Till dessa har man velat räkna de fyra porträtt av konungens barn, som finnas i Rosenborgs museum. Men knappast med rätt. Dessa arbeten avvika nämligen alltför mycket från C: s övriga verk. Man har sökt förklara detta så, att de fått en viss ålderdomlig hållning för att bättre harmoniera med ett par miniatyrporträtt av konungen och drottningen. En sådan känsla för tidsstil kan man dock vid denna tid knappast tilltro vare sig en konstnär eller en beställare. Snarare äro då de ifrågavarande barnporträtten av den samtidigt i Köpenhamn verksamme van Doort, om vilken deras utförande påminner. I jan. 1657 synes C. ha varit tillbaka i Stockholm, där han på hovstaten uppbär 450 dlr. Sedan hör man intet vidare om honom, tills han dör i Stockholm 1660.

C: s kända arbeten äro få, och attributionerna äro icke alltid säkra. Av de porträtt av drottning Kristina, som han utfört för främmande sändebud, omtalas ett i olja på koppar, utställt å den stora miniatyrexpositionen i South Kensington museum 1865. Två bilder av Gustav II Adolf, återgående på Mierevelts bekanta porträtt, finnas i Sverige, en i nationalmuseum, en i Göteborgs museum. Vidare kunna nämnas det vackra, från den De la Gardieska släkten komna porträttet av riksamiralen Gustav Otto Stenbock i Wicanderska samlingen i nationalmuseum, ett porträtt av Magnus Gabriel De la Gardie i riksbankens samling, ett porträtt av en okänd man i Göteborgs konstmuseum, som med orätt kallats K. G. Creutz, och ett porträtt i Sinebrychoffs samling i Helsingfors, föreställande någon Banér. Brockwell och Williamson nämna åtskilliga porträtt i engelska samlingar, i Windsor, i den stora Bucchleuchsamlingen, ett (sign.) i T. Withcombe Greenes samling, som betecknas söm C: s vackraste verk, två i earlens av Beauchamps samling, tre hos hertigen av Portland å Welbeck Abbey. Williamson antager på grund av en ej preciserad arkivuppgift, att C. även målat i emalj. Någon emalj av honom är emellertid ej känd. Jämväl fint tecknade porträtt på kartong med lätt pålagd färg tillskrivas i olika samlingar C, och ett par blad finnas, graverade efter honom, nämligen porträttet av Seved Bååt, stucket av Jeremias Falk, och det av Vilhelm av Oranien, stucket av Hondius.

Det är svårt att få en klar bild av C: s konstnärsskap på grund av att hans produktion är så splittrad i olika samlingar. Sin berömde broders kraft och karakteriseringsförmåga har han icke, men de säkert autentiska arbetena visa en klar, skarp modellering och något av den vederhäftighet i föredraget, som karakteriserar det holländska porträttmåleri, av vilket han fått bestämmande intryck. Huruvida hans eller Signac's inflytande på de efterföljande miniatyristerna i Sverige varit starkast, är svårt att säga. Miniatyrporträttet speglar i hög grad det samtida oljemåleriets växlingar, och det är främst tekniskt, de båda konstnärerna blevo banbrytare för en konstart, vilken först senare skulle få en rikare blomstring på inhemsk botten.

Karl Asplund.


Svenskt biografiskt lexikon