Fernow, släkt

Fernow, släkt. Namnet F. antogs omkr. 1760 av dåvarande Uppsalastudenten Erik Fernström (se nedan Erik Fernow). I primärt kyrkoboksmaterial kan man följa hans släkt i Filipstad till hans farfars far, rådmannen där Jöns Eriksson (begr. 27 sept. 1668 där). I Erik Fernows egen handskrivna släktbok (»Philipstads släkter», tab. 15, Biogr. o. Geneal. nr 6, Karlstads stifts- o. lärov.-bibl.) kallas han Jöns Eriksson Hake, med tillägget: »om hans styrka talas än». Fernow anger honom som son av en »Erik Hake», som skulle varit »hertig Carls officer och ägde hos honom stor nåd» samt bodde i Värmskog; i primärmaterial ha dessa uppgifter ej kunnat styrkas.

Jöns Eriksson hade sonen Erik Jönsson (ibland Johansson; enl. Fernow »Erik Jonsson Hake», född 1655, av kyrkoboksmaterial ses att han begrovs 5 april 1705), bergsgevaldiger. Fernow anger om denne sin farfar, att han »undergick i ruineringen 1700», varmed avses en då skedd ödeläggelse av Filipstadsborgarnas bosläder som följd av stadsprivilegiernas upphävande 1695. Erik Jönssons söner antogo (Fernow: »genom en viss händelse») namnet Fernström (Fernow: omkr. 1714). Av dem blev den äldre Johan Fernström inspektor på Nyby i Stavby sn (Upps.), medan dennes son Erik Fernström blev guldsmed i S:t Petersburg – uppgifterna hämtade hos Fernow. Johan Fernströms yngre bror Carl Femström (f. 23 febr. 1702 i Filipslad, d. 18 sept. 1757 där) var skomakare i Filipstad, där han 11 okt. 1733 äktade Ingeborg Zetterman (dp 25 sept. 1710 där, d. 1 okt. 1785 där, dotter av mäster Lars Larsson), föräldrar till värmlandsskildraren Erik Fernow (s. 611). Denne anger mödernesläkten som en genuin hantverkarsläkt (nr 36 i hans släktbok), härstammande från Anders Svensson, »rik skomakare» i Filipstad (d. 1708). Från densamma härstammar på mödernet även guldsmedssläkten Fernlöf. Erik Fernow hade två yngre bröder, Lars Fernström (f. 4 nov. 1736 i Filipstad) och Carl Magnus Femström (f. 23 febr. 1741 där). Det är icke känt, huruvida grenar fortleva efter dem.

Erik Fernow själv var ogift och familjenamnet dog med honom i Sverige. Det möter visserligen ånyo i början av delta sekel, men är då nyantaget. I Norge synes det däremot ha fortlevat i ännu en eller två generationer. Den kände C. A. Gottlund, »skogsfinnarnes apostel», uppger nämligen i sina under vandringar i Värmlands och Norges finnmarker förda dagboksanteckningar för 1821, att bonden Petter Ersson F. i Sarvimäki (i norsk namnform Hallvardstjernsberget) under Kongsrud i Grue finnmark vore son av Erik F., »vilken i sina unga dagar vandrat här på finnskogarne», och en finnflicka, samt att i den näraliggande byn Räisälä (Lauvhaugen) en ung hustru, Elisabet Persdotter F., vore Petter Erssons dotter. De av Gottlund nämnda personerna ha kunnat identifieras som husmannen Petter Eriksen i Hallvardstjernsberget, d. 22, gravlagd 26 april 1829, och Lisbet Petersdatter, döpt 1 jan. 1796 som dotter av denne och Maria Larsdatter, samt senare gift till Lauvhaugen. Petler Eriksen, Erik F: s son, bör enligt två skiljaktiga anteckningar om ålder ha varit född 1758 eller 1760, och förutom dottern äro två söner till honom kända, av vilka den ene, Lars (7 år gammal 1801) i sin lur haft sonen Petter, »gift till Øvergarn, Rotneberget». Erik F:s andre sonson Per Pettersen (f. 1802), är enligt en kännare av Gruebygdens historia (Hveberg) sannolikt identisk med Pekka Sarvinen, som upptagit icke blott Sarvimäkis' första uppröjares – mödernesläktens – namn, utan även visat sig dess stolta jägartraditioner värdig. Han säges nämligen ha skjutit tretton björnar och över hundra älgar. De sistnämnda ättlingarna av Erik F. ha alltså avlagt hans släktnamn, och det är ännu outrett, om senare släktled funnits eller möjligen ännu finnas.