Peter Ekman

1. Peter (I) Ekman, säkert f. i början av 1660-talet (tidigast 1663), d. 1716. Föräldrar: handlanden och rådmannen i Vänersborg Daniel Jonsson Ekman och Elisabeth Marcus. Handlande i Vänersborg; borgare där 1684; riksdagsman i borgarståndet vid 1697 års riksdag; konstituerad som e. o. rådman där 11 aug. 1706, men valet överklagades och kasserades av K. M:t 9 nov. s.å.; nämnes 1708 som en av stadens äldste samt 1706 och 1709 som kyrkvärd; rådman där 24 febr. 1710–14; var 1714–15 stadskapten. Ägde sågar vid Lilla Edet, Fuxerna sn (Älvsb.).

G. 6 jan. 1695 i Vänersborg m. Regina Lind, som överlevde honom, dotter av handlanden och rådmannen i Karlstad Erik Lind och Anna Eriksdotter Lideman.

Oaktat faderns tidiga affärsverksamhet i Göteborg och gifte där fortsatte sonen som handlande i Vänersborg, där fadern utfört sin huvudgärning. Redan Daniel Jonsson E. hade emellertid drivit t. ex. sin järnexport över Göteborg och i varje fall mot slutet av sitt liv hade P. E. eget kontor också där. Han var en kraftkarl med stridbart lynne, duglig affärsman, av samtida både fruktad och beundrad. I Vänersborg inträffade aug. 1706 det märkliga, att en deputation av borgare hos landshövdingen D. Macklier begärde E. till e. o. rådman, vid sidan av de redan fungerande och emot lag och förordning. Landshövdingen tillmötesgick denna hemställan. E. hade emellertid även starka fiender i staden, bl. a. borgmästaren L. Lechander. Denne, som varit i konflikt med landshövdingen, vågade emellertid ej uppträda direkt. I stället ingavs till rådet i Stockholm i sept. en anmälan, i vilken även E:s bror, rådman Anders E. i Vänersborg, och svåger, rådman Erik Lind där, deltogo med besvär över E:s konstituerande som rådman. K. M:t remitterade klagoskriften till Vänersborg, där sinnena kommo i stark svallning både emot och för E: s sak. K. M.t resolverade den 19 nov. s. å., att E. icke finge tjänstgöra som rådman. Stämningen utvecklade sig emellertid senare därhän, att E. 1708 beskylldes för att i fylleri ha slagit borgmästarinnan Lechander med sitt spanskrör, varpå han avstängts från nattvarden. Tvisten med borgmästaren fortsatte ännu 1709. E: s trätlystnad gick ut också över hans bröder och över svågern Lind, hos vilken han en gång begärde utmätning. Allt detta hindrade icke, att E. fick förtroenden som bl. a. kyrkvärd och slutligen verkligen blev rådman 1710. Enligt 1699 års karta över Vänersborg ägde E. bebyggd tomt vid nuv. Drottninggatan där. Han ägde enligt W. Kruses Trollhättekarta 1714 tre sågar vid Lilla Edet, låg i mycket stora affärer och drev bl. a. omfattande trävaruhandel. E: s affärer voro så vidlyftiga, att han ej fick tillräcklig tid över för rådmanstjänsten utan avgick 1714.