Johan Erik Elliot

Johan Erik Elliot, f. 9 aug. 1844 på Karlberg i Solna, d. 14 april 1927 i Stockholm (Engelbr.). Föräldrar: löjtnanten Johan Isac Elliot och Christina Augusta Åkerlund. Student vid Uppsala univ. 22 maj 1861; jur. preliminärex. där 30 maj 1862; hovrättsex. där 23 maj 1864; kameralex. där 26 maj s. å.; e. o. kanslist i Justitie-revisionen 4 juni s. å.; auskultant i Svea hovrätt 7 juni och e. o. notarie 6 sept. s. å.; auskultant vid Stockholms rådstuvurätt 2 sept. s. å. och v. notarie 1 febr. 1867; tf. domhavande första gången 12 aug. 1869; förrättade 15 lagtima ting i Falu domsaga 1869–70; v. häradshövding 30 maj 1870; tjänstgjorde 1872–73 som fiskal och 1874–77 som adjungerad led. av Svea hovrätt; kammarrättsråd 30 nov. 1877; expeditionschef i Lantförsvarsdepärtementet 6 aug. 1881; justitiekansler 24 sept. 1886; led. av riksdagens andra kammare majriksdagen 1887; president i Svea hovrätt 16 juni 1899–18 febr. 1910; jur. hedersdoktor vid Uppsala univ. 31 maj 1900; ordf. i styr. för Livförsäkrings a.-b. Nordstjärnan 1880–1905. Förordnad 9 maj 1890 att biträda Nya lagberedningen vid avgivande av förslag till lag om domsagas kansli, 11 sept. 1891 till ordf. i kommittén för avgivande av förslag till beredande av upplysningar angående dömde förbrytare m. m., 9 aug. 1894 till led. av kommittén för utredande av frågan om Lantförsvars- och Sjöförsvarsdepartementens sammanslagning till ett departement, 29 dec. 1896 att verkställa utredning av Nya Trollhätte kanalbolags rättsförhållanden till kronan, 14 okt. 1898 till ordf. i kommittén för utredning av vissa spörsmål inom värnpliktslagstiftningen; blev, sedan italienska och persiska regeringarna träffat avtal, att en dem emellan uppkommen tvist skulle avgöras av den skiljedomare, H. M. Konung Oscar II behagade utse, av konungen 4 nov. 1898 nämnd att vara skiljedomare i denna tvist; förordnad 25 maj 1900 till ordf. i kommittén för behandling av frågan om förändrad anordning av de korta frihetsstraffen, om villkorlig frigivning och om villkorlig dom m. m. RNO 1879; KNO1kl 1889; KmstkNO 1897; RoKavKMO 1905; innehade även utländsk orden.

G. 7 febr. 1882 på Rörstrand, Stockholm (Ad. Fredr.), m. Carolina Lovisa Hildegard Sofia Stråle af Ekna, f. 1 maj 1859 där (ibid.), d. 30 jan. 1939 där (Engelbr.), dotter av brukspatronen Gustaf Holdo Stråle af Ekna och Carolina Teresia Wester.

Erik E. avlade hovrätts-och kameralexamen i Uppsala och innehade därefter skilda domartjänster, bl. a. som adjungerad ledamot i Svea hovrätt. Redan vid 33 års ålder blev han kammarrättsråd. Efter några år som expeditionschef i Lantförsvarsdepartementet blev E. 1886, trots att han aldrig varit föredragande i Högsta domstolen eller innehaft ordinarie hovrättstjänst, utnämnd till justitiekansler. Under majriksdagen 1887 gjorde E. ett kort gästspel i andra kammaren. När han 1899 tillträdde presidentskapet vid Svea hovrätt. var han på denna post den förste under det nya statsskickets tid, som ej tidigare varit justitieråd eller justitieminister. E:s bana var således i flera avseenden ovanlig, så mycket mer som han till sin natur var allt annat än karriärist.

I sitt hälsningstal till hovrätten (19 juni 1899) framhöll E., att det kollegiala hovrättsarbetet bleve i viss mån främmande för honom, söm en lång följd av år som justitiekansler vant sig att ensam besluta (Wedberg). Inom hovrätten, som bland de äldre hovrättsråden räknade några ovanligt skarpsinniga och kritiska män, hade E. med sitt lugna, måttfulla sätt aldrig någon svårighet att uppehålla nödig auktoritet. Icke minst de yngre voro föremål för hans välvilja. Han hade ett starkt intresse för hovrätternas uppgift såsom praktiska högskolor, bland vilkas framgångsrikaste adepter – vanligen efter det de passerat revisionssekreterarstadiet – icke blott de främsta domarämbetena utan också de mera krävande och betydelsefulla administrativa tjänsterna nästan alltid rekryterades. Ännu långt efter avskedstagandet framställde E. ett förslag om inrättande av kurser i föredragningskonst för hovrättens fiskalsaspiranter, en tanke, som sedermera realiserats.

Bland E:s utredningsuppdrag kan särskilt nämnas hans ordförandeskap i de kommittéer, vilkas förslag ligga till grund för lagen om straffregister samt för 1906 års lagar om villkorlig dom och villkorlig frigivning.

E. var med sin förfinade personlighet, sin minutiösa rättrådighet samt stora juridiska erfarenhet och skicklighet en värdig länk i den ärorika kedjan av Svea hovrätts presidenter.