Chistoffer Elstermann

Elstermann, Christoffer, f. omkr. 1660 i Tyskland, d. 13-jan. 1721 i Stockholm, begr. 17 jan. (Klara). Glassnidare (glasgravör); arbetade från 1687 för änkedrottning Hedvig Eleonoras räkning, senare även för hovet i övrigt och privat; kallas 1695 (vid andre sonens dop) kunglig glassnidare; torde i Sverige i huvudsak ha dekorerat alster endast från Kungsholms glasbruk.

G. 23 april 1689 i Stockholm (Tyska) m. Christina Tellner, dp 24 april 1672 där (ibid.), begr. 1 april 1729 där (ibid.), dotter av gördelmakaren Christian Tellner och Catharina Fäder.

E., vars släktursprung är okänt, är den konstnärliga glasgravyrens banbrytare i Sverige, även om denna konstart i viss mån tidigare (1654–60 av Anthony Seifferd och 1663–73 av Elias Horn) varit företrädd här. E. var på gravyrens område den dominerande kraften under drygt trettio år vid Kungsholms glasbruk. Hans nyskapande verksamhet blev även normgivande för den svenska glasgravyren, företrädesvis den vid Kungsholmsbruket, ännu under 1700-talets senare hälft. E. synes ej ha varit anställd direkt i Kungsholmsbrukets tjänst utan endast som fri mästare smyckat dess produkter, vilka i ett flertal fall uppenbarligen varit särskilt beställda för ändamålet. E. var i sin krafts dagar en tämligen välbärgad man; det är sålunda bl. a. känt, att hans svärfader år 1713 stod i skuld till honom för ett belopp av 768 dlr kmt.

E. var i stilistiskt avseende en typisk företrädare för senbarocken men karakteriseras genom ett tämligen begränsat motivregister; hans stil är därför enkel och enhetlig. Typiska äro de över hela ytan strödda småblommorna, på sitt sätt en parallell till det sachsiska porslinets något yngre »verstreute Blumen». De för tiden vanliga monogrammen eller vapensköldarna ger han ofta en inramning av palm- och lagerkvistar; på den sida av föremålet, som är motsatt denna ornering, återfinnes vanligen de för E. i detta sammanhang mycket karakteristiska sol- eller nordstjärneornamenten, omgivna av en strålkrans. E:s arbeten, som aldrig synas ha omfattat fria figurkompositioner, utmärkas för sin säkra elegans och sina väl avvägda proportioner.

E:s rika produktion speglas i bevarat räkenskapsmaterial. Ehuru några signerade verk ej kunnat påvisas, har dock en tämligen stor grupp bevarade föremål kunnat angivas som dekorerade av E. Främst må nämnas en bägare med Hedvig Eleonoras monogram (Nationalmuseum), två små låga skålar, likaså med Hedvig Eleonoras monogram (Skattkammarsamlingen, Stockholms slott), en hög lockbägare med bl. a. Nils och Anna Christina Gyllenstiernas alliansvapen (Smålands museum, Växjö), en »kredenstallrik [liten bricka på låg fot] med sex glas och en karaffin» (delar i Nationalmuseum och Nordiska museet), sex schatullflaskor med ätterna Bielkes och Horns vapen, daterade 1706 (Skokloster), en lockremmare med hauptpastor Jacob von Melles vapen, daterad 1717 (Smålands museum, Växjö). Av särskilt värde är den med strödda blommor ornerade glasram till en barockspegel, som förvaras på Säbylund (Ör.).