S Walfrid Enblom

1. Sven Walfrid Enblom, f. 12 okt. 1805 i Stockholm (Jak.), d. 21 okt. 1898 på Karlsby, Kristbergs sn (Ög.). Föräldrar: handlanden och stadsmajoren i Stockholm Anders Enblom och Anna Carolina Dahlfors. Student vid Uppsala univ. 30 nov. 1819; hovrättsex. där ht. 1823; kameralex. ht. s. å.; auskultant i Svea hovrätt 19 dec. s. å.; e. o. kanslist i Justitierevisionen; tjänstgöring vid Stockholms stads kämnärsrätter; tf. landssekreterare i Stockholms län; ett flertal häradshövdingeförordnanden; häradshövdings namn 2 febr. 1833; delägare i Graningeverken (V. norrl.) s. å.; övertog Forsse bruk, Långsele sn (V. norrl.) 1839; arrenderade Gunsta, Funbo sn (Upps.) 1848–53; disponent för Bergviks sågverks a.-b. 1853–57; affärsjurist, särskilt för utländska bolags räkning; delägare i Mariebergs och Kungsgårdens sågverk (V. norrl.) 1868–82; ägare av Gålsjö bruk, Boteå sn (V. norrl.) 1870–76 (därefter Offers a.-b.); ägare av Karlsby skogs- och bruksegendom, Kristbergs sn (Ög.) 1881.

G. 21 aug. 1837 i Uppsala m. Fredrika Wilhelmina Tärnström, f. 12 sept. 1818 i Funbo sn (Upps.), d. 21 dec. 1870 i Stockholm (Kungsh.), dotter av vice häradshövdingen Samuel Fredrik Tärnström och Augusta Charlotta Nordenskiöld.

Enligt sin faders önskan hade Walfrid E. studerat juridik för att inträda på ämbetsmannabanan och tjänstgjorde bl. a. i Svea hovrätt. Hans håg stod dock till en friare verksamhet och stimulerades av den kontakt han under domarförordnanden i Norrland fick med bruksrörelsen där. Omsider lyckades han realisera sina önskningar, då han 1833 genom köp blev ägare till en tredjedel av Graningeverken i Ångermanland. Vid en delning av verken 1839 övertog E. Forsse bruk, där han utvecklade en rastlös verksamhet för att utvidga järnhanteringen. Han upptog här nyodlingar, upprättade ett slags »egna hem» för arbetarna och gjorde mycket för vägarnas förbättring. Försämrade konjunkturer korsade dock E:s planer och nödgade honom slutligen att göra cession 1846.

Sedan E. därefter några år arrenderat sin svärfaders egendom Gunsta i Uppland, yppade sig emellertid nya möjligheter för honom i Norrland, när han 1853 blev disponent för det då nybildade Bergviks sågverks a.-b. i Hälsingland. E. blev nu en övertygad målsman för trävarurörelsens intressen i motsättning mot järnhanteringens, vars utsikter i denna del av landet han bedömde pessimistiskt, ej minst givetvis på grund av egen dyrköpt erfarenhet. Sedan han 1857 frånträtt disponentbefattningen på Bergvik och bosatt sig på en av honom inköpt egendom Hillersjö (Hilleshögs sn, Sth.), förfäktade han sina synpunkter och strävanden som affärsjurist, bl. a. som ombud för firman Giles Löder i London, som hade stora ekonomiska intressen i Norrland. Tack vare detta engagemang blev E. 1868 delägare i Mariebergs och Kungsgårdens sågverk i Ångermanland. Sin hälft i sågverken sålde E. 1882. Ehuru han nu nalkades åttioårsåldern slog han sig ingalunda till ro utan inköpte för ledigblivet kapital Karlsby stora bruks- och skogsegendom i nordvästra Östergötland, där han igångsatte en tidigare nedlagd stångjärnshammare och var sysselsatt med nyodlingar, väganläggningar och andra förbättringar ända till sin död vid 93 års ålder.

Firman Giles Löder, E:s engelska uppdragsgivare, har särskilt gjort sig känd för sina intressen i de norrbottniska malmfälten; som deras ombud kom därför E. att spela en roll i förberedelserna för den stora exploateringen av malmfälten under 1890-talet. När han själv avvecklade sina norrländska affärer, hade han under loppet av ett halvsekel haft sin verksamhet förbunden med storindustrien i Norrland i dess dåtida olika former och kan väl betraktas som en av vägröjarna för den kommande utvecklingen på detta område. Vid sidan av sin praktiska verksamhet hade E. även tid att utge en författningssamling, »Samling af äldre och nyare nu gällande författningar, hwilka antingen ändra eller förklara allmänna lagen» (1–2, 1833, 1:a delen utökad 1853). Senare utgav han också smärre undersökningar i juridiska och ekonomiska frågor.

E. var en man av »gamla stammen», frisk, stark och högrest samt känd som omutligt hederlig och samvetsgrann. Med ovanlig arbetshåg och arbetsförmåga förenade han ett gott och skämtsamt vardagslynne men ingav samtidigt respekt.