Johan Oscar Theodor von Engeström

8. Johan Oscar Theodor von Engeström, f. 20 dec. 1844 i Stockholm (Hovf.), d. 29 sept. 1938 där (Hedv. El.). Föräldrar: vice häradshövdingen Lars August von Engeström och friherrinnan Emma Christina Margaretha Mörner af Morlanda. Student vid Uppsala univ. 21 maj 1863; kansliex. där 14 dec. 1866; e. o. kanslist i Civildepartementet 7 jan. 1867; examen till rättegångsverken 20 maj 1868; auskultant i Svea hovrätt 4 juni s. å.; vice häradshövding 31 maj 1870; e. o. notarie i nämnda hovrätt 2 okt. s. å.; e. o. kanslist hos Justitiekanslersämbetet 1871; lärare i nationalekonomi vid Skogsinstitutet 4 okt. 1875–1905, tillika i lagkunskap 1893—1905; registrator hos Justitiekanslersämbetet 31 dec. 1888, avsked som sådan 31 dec. 1909; kamrerare hos Lantbruksakademien 1912–24. LLA 1894; RVO 1898; RNO 1906. – Ogift.

Johan von E. tog sina juridiska examina i Uppsala, blev vice häradshövding 1870 och tjänstgjorde på övligt juristvis i hovrätt och departement för att slutligen fästas vid Justitiekanslersämbetet, där han vann inträde 1871 och var registrator 1888–1909. Hans egentliga intressen lågo emellertid åt annat håll. Redan 1875 anställdes han vid Skogsinstitutet som lärare i nationalekonomi, vartill 1893 lades lagkunskap, och uppehöll denna lärargärning i inalles 30 år. Som lärare vann E. »elevernas sympatier såväl genom sina livligt hållna, väl utformade föreläsningar som genom sitt älskvärda väsen och sin stora förmåga att under tentamina utplocka de små korn av nationalekonomiskt vetande eleverna lyckats utan större ansträngninghopsamla» (Wahlgren). När för serien »Sveriges officiella statistik» en historik skulle utarbetas över det svenska skogsväsendet, gavs uppdraget 1877 åt E. Han hade även andra medarbetare därvid men författade själv 17 av historikens 20 kapitel och biträdde även i övrigt vid redigeringen. Resultatet, »Skogs- och jagtväsendet i Sverige intill år 1870», är känt som en i sitt slag klar och utmärkt, hittills oöverträffad, alltjämt flitigt begagnad översikt. Den »har lagt tyngdpunkten på lagstiftningen men lämnar åtskilliga bidrag också till andra områden och är genomgående mycket tillförlitlig och välunderrättad» (Heckscher). Från skogsmannahåll har man betonat, att E. behandlat sitt merendels svåråtkomliga material »med fin urskiljning och utpräglat sinne för det väsentliga». Med understöd av allmänna medel företog E. 1881 en resa till Frankrike, Tyskland och Österrike för studium av lagstiftningsfrågor rörande lantbruk och skogsskötsel. Han tryckte därefter en framställning av de forstliga förhållandena i de tre nämnda länderna. E. intresserade sig, såsom redan antytts, även för lantbruk och lantbrukshistoria samt publicerade (i Lantbruksakademiens handl :ar och tidskr.) bl. a. studier över »Spannmålshandeln i Sverige under 1700-talet» (1912) och »Jordegendomsförhållandena under 1700-talet» (1913). Redan 1894 hade E. inkallats i Lantbruksakademien. Hans självständiga större arbeten rörde närmast agrara ämnen: »Grunddragen utaf jordbrukets ekonomi» (1–2, 1881–84) och »Vårt jordbruk förr och nu» (1887). Han skrev även inlägg i jordpolitiska frågor, liksom han medverkade i samlingsverket »Det ekonomiska samhälls-lifvet» (1902). E. var själv godsägare; han ägde Västerby i Ålands socken (Upps.). Efter sitt avskedstagande från registratorsposten i Justitiekanslersämbetet (1909) ingick E. i Lantbruksakademiens ämbetsmannastab, där han tjänstgjorde som kamrerare 1912–24. Han berömmes som sådan för sin förmåga att ekonomiskt väl placera akademiens donationsmedel. Vid sitt slutliga tillbakaträdande ur tjänst 1924 var E. 80 år, men karakteriseras ännu i sin ålders höst med uttryck, som betona hans ungdomliga spänstighet, vitalitet och tankeskärpa. Själv ogift donerade E. till Uppsala läns hushållningssällskap sin nämnda egendom Västerby med syfte att främja och belysa utkomstvillkoren inom länets jordbruk. Vid sin bortgång som 94-årig var E. Lantbruksakademiens äldste ledamot.