Tillbaka

Erengisle Sunesson (Bååt)

Start

Erengisle Sunesson (Bååt)

Riddare, Riksråd

1. Erengisle Sunes son (Bååt), son till riddaren och riksrådet, lagmannen i Tiohärad Sune Jonsson, d. 26 dec. 1392. Var jämte västgötalagmannen Knut Magnusson konung Magnus Eriksson följaktig på dennes friarfärd till Namur 1334; namnes riddare första gången 25 okt. 1344 och riksråd 4 aug. 1350; deltog i herredagen i Jönköping 1351; förskaffade sig titeln jarl av Orkneyöarna maj 1353; var häradshövding i Sevede härad 19 juni 1362. .

Gift 1) med Margareta...; 2) med Annot (Agneta, Agnes), d. före 21 dec. 1360, troligen dotter till Orkneyjarlen Malise av Stratherne; 3) före 20 okt. 1377 med Ingeborg Magnusdotter (lejon), d. 1390 (begraven 28 juni), dotter till riddaren Magnus Gudmarsson (lejon) av Ulvåsasläkten och änka efter riksrådet Bengt Turesson (Bielke).

E. tillhörde de upproriska svenska stormän, vilka i slutet av 1350-talet understödde den unge konung Erik i striden mot fadern, konung Magnus Eriksson. Efter Eriks död stod han någon tid vid konung Magnus' sida men gick snart åter över till oppositionen. Han deltog i åtskilliga av de underhandlingar, vilka föregingo Magnus Erikssons avsättning och Albrekts inkallande men synes dock först långt senare hava definitivt anslutit sig till det mecklenburgska partiet. Under det avgörande året 1371 var E. verksam som svenskt, riksråd, och hans namn möter i statshandlingar, ännu från senare delen av 1370-talet. Under det sista decenniet av sin levnad synes han helt hava dragit sig undan till privatlivet och uppehållit sig på sina gårdar i södra Sverige, såsom Hultaboda ö i Östra härad och Ribbingshov (Vi) i Ydre härad, Småland. Hans testamente är daterat 19 jan. 1392, icke fullt ett år före hans död. Jämte sin tredje hustru ligger han begraven i Vadstena kloster.

S. Tunberg.


Svenskt biografiskt lexikon