Cahman, släkt

Cahman, släkt, som gjort sig särskilt förtjänt om orgelbyggarkonsten i Sverige. Den äldste orgelbyggaren med detta namn var en Henrik C, som på 1630-talet bodde i Danmark, där han 1631 förfärdigade en god orgel för Kristianstad. Dennes son Hans Henriksson C. (f. omkr. 1640, f 1699) användes från 1670-talet för att ersätta K. hovorgelbyggaren Fr. Bohl, som på ett mindre tillfredsställande sätt skött sin syssla. Hans första svenska orgel utfördes för Jönköpings nya kyrka. Detta verk påbörjades kort efter 1673 och invigdes 1683. Andra verk från denna tid äro de orglar, han byggde för Gävle (1686) och Växjö domkyrka. För att fullborda den av Bohl påbörjade orgeln för Uppsala domkyrka flyttade C, som på 1680-talet var bosatt i Landskrona, till Uppsala, där den nya orgeln invigdes 1692. Efter Uppsala följde orglar för Kungälv 1696 och Skara 1697 samt för Kristine och Kopparbergs kyrkor i Falun 1698. Sistnämnda år renoverade han Jakobs kyrkas orgel i Stockholm. Två söner till Hans C. ägnade sig åt orgelbyggarkonsten, nämligen Hans Henrik C. (d. 1736) och Johan Niclas C. (f. 1670, d. 1736). Medan den förre, som var organist till yrket och från 1709 var anställd vid Borås kyrka, endast byggde smärre verk, mest för landsbygden (bl. a. Fjärås 1725), ägnade sig den senare mera uteslutande åt orgelbyggaryrket, där han vann mycket högt anseende. Han kallas av Abr. Hülphers svenska orgelbyggarkonstens reformator. Hans första orglar utfördes för Virestad och Aringås 1700, Karbenning och Ramnäs 1701, Riddarholmskyrkan, Karlshamn och Västerås 1702, Mariestad 1705, Norrbärke 1706 samt Hudiksvall och Ovansjö 1714. Under det närmaste decenniet omtalas inga nya verk av honom, endast en renovering av Borås orgel 1719, men under de följande tolv åren bli orglarna så mycket talrikare. Av Johan Niclas C. byggdes sålunda dylika verk i Jakobs kyrka i Stockholm och Kristine kyrka i Falun 1724, Köping, Österlövsta och Lövsta bruk 1725, Simtuna 1726, Åbo och Strängnäs domkyrkor samt Österåker 1727, Filipstad och Sundsvall 1730, Härnösand och Göteryd 1731, Nicolai kyrka i Nyköping och Linköpings domkyrka 1733, Göteborgs domkyrka och Sund 1734, Varberg 1735, Borås och Fellingsbro 1736. En son till Johan Niclas C, den framstående köpmannen i Göteborg Gustaf C. (f. 1704 eller 1705, f 1755), blev fader till brukspatronen Johan von C. (d. 20 okt. 1780 i Paris), vilken ägde Kollerö, Loviseholms, Öxnäs och Rådanefors' järnbruk i Älvsborgs län och var en banbrytare på trankokningens område. Med anledning av kommerskollegiets skrivelse 11 sept. 1760 till landshövdingen i Göteborg åtog han sig nämligen att igångsätta kokning av tran ur sill och sillavskräde. Från detta initiativ växte snabbt fram en blomstrande hantering över hela Bohuslän, och under sillfiskets högkonjunktur fram till 1807 funnos där över tvåtusen trankittlar. Johan von C, som på obekant sätt 1 okt. 1768 förvärvade polsk friherrevärdighet, synes på äldre dagar ha fört en tämligen äventyrlig tillvaro.