Caméen, släkt

Caméen, tidigare Camoenius, släkt, härstammande från Jonas i Rangedal (d. 1537), som omkr. 1480 blev kyrkoherde i Älvdalen i Värmland och sedermera antog luterska läran. Han efterföljdes i pastoratet av sonen Ericus Jonae (f. 1483, t 1588) och sonsonen Benedictus Erici (f. 1559, d. 1634), fader till superintendenten i Karlstad Sveno Benedicti Elfdalius Camoenius (se nedan 1), med vilkens söner Daniel, Benedictus och Sven släkten delade sig i olika grenar. Från den äldste av de tre bröderna, A) justitieborgmästaren i Stockholm Daniel Caméen (f. 1625, d. 1692), adlad 12 dec. 1687 med bibehållet namn, härstammar en möjligen i Ryssland fortlevande ätt. En son till honom var kaptenen vid dalregementet Svante C. (f. 1669, stupade 1703 i polska kriget). Den mellersta brodern, B) superintendenten i Karlstad Benedictus Svenonis C. (se nedan 2) blev fader a) till biskopen i Västerås Sven Benedicti C. (se nedan 3), vars barn 14 sept. 1726 blevo adlade Caménsköld men själva slöto sin ätt, och b) till kommerserådet Erland C. (f. 1670, d. 1729), som 6 maj 1720 adlades von Caméen men likaledes själv slöt sin ätt; han hade under en långvarig vistelse i England och Holland förvärvat ingående kännedom om handeln på västra Europa och räknades i sitt kollegium bland de mera framträdande representanterna för den begynnande frihetstidens handels- och industrivänliga näringspolitik. Den tredje av superintendenten Sveno Benedicti Camoenius ovannämnda söner C) Sven Caméen (f. 1658, d. 1708) blev professor i historia vid akademien i Dorpat (sedermera i Pernau) 11 apr. 1689 samt landrichter på Ösel 16 okt. 1701 och v. landshövding därstädes; adlad Caménhielm 7 nov. 1701, slöt han själv sin ätt.