Carl Carlsson (von)

1. Carl von Carlson, före adlandet Carlson, f. 13 maj 1686 i Norrköping, d. 17 nov. 1737 i Stockholm. Föräldrar: handlanden i Norrköping Karl Johansson och Kristina Spalding. Elev i Norrköpings skola; student i Uppsala 23 sept. 1701; anträdde en utrikes studieresa 1703. E. o. kanslist i riksarkivet 12 maj 1708; auskultant i Svea hovrätt 12 sept. 1708; tf. registrator i riksarkivet 14 dec. 1709; registrator 9 febr. 1710; protokollförare i defensions-kommissionen 19 juli 1712 och tillika i rådet 28 mars 1713; proto- kollssekreterare i krigsexpeditionen. 15 dec. 1714; adlad 21 maj 1719; expeditionssekreterare i krigsexpeditionen 8 juni 1719; bevistade riksdagarna 1723, 1726—27 och 1731 och var därunder bl. a. elektor 1723 och 1726, ledamot av sekreta utskottet 1723 samt ledamot och sekreterare i sekreta deputationen 1726—27; kansliråd 30 aug. 1727; statssekreterare 19 mars 1729; friherre 5 juli 1731; företog en utrikes resa genom Tyskland och Holland 1734.

Gift 9 mars 1725 med Johanna Katarina Gyldenbring, d. 1736 (begraven 20 dec), dotter till kaptenen Erik Gyldenbring och änka efter assessorn Olof Unger, adlad Stiernadler.

Under den långvariga utrikes studieresa, som C. efter avslutade akademiska studier företog, besökte han ej allenast universitet i Tyskland, Frankrike, England och Holland utan även »de förnämsta hoven». År 1704 blev han föreslagen till legationssekreterare i Paris, men det blev ej i den diplomatiska karriären utan i kansliet i Stockholm, han kom att söka sin framtid. Till en början tjänstgjorde han i riksarkivet, där han på ett då ej ovanligt sätt av en äldre kollega för 100 dukater köpte »den rättighet han haver eller kan hava» till registratorsbefattningen och tack vare detta ackord påskyndade sin befordran till ordinarie (1710). Sedan han genom tjänstgöring vid protokollet i defensionskommissionen och rådet visat sin administrativa kapacitet, övergick han till krigsexpeditionen (1714). En jämn befordran, slutande med statssekreterarbefattningen (1729), samt adelskap (1719) och friherrevärdighet (1731) vittna om att han väl fyllt en plats, där enligt sakens natur hans personliga insatser ej framträda för eftervärlden. På samma sätt visa viktiga utskottsuppdrag, att hans förmåga även i hans stånd uppmärksammades, även om han ej tog någon bemärkt del i dess förhandlingar. Mest bekant har C. blivit därigenom, att han kom att åtfölja Fredrik I på dennes eriksgata 1722, varvid han förestod kansliet. Under denna resa förde han nämligen en av K. Kr. Gjörwell tryckt dagbok, vilken lämnar åtskilliga bidrag till kännedomen om färdens förlopp. Icke utan betydelse äro de upplysningar, som i C: s anteckningar lämnas om föredragningsformerna och om konungens intresse för de militära utnämningsfrågorna. C. beskrev även de festligheter, som förekommo, såsom en maskerad i Medevi.