Eckhoff (Eckhof, Ekhoff), släkter

Eckhoff (Eckhof, Ekhoff), namn på flera skilda släkter inom det svenska statsområdet i äldre och nyare tid. Då Pernau i Livland 1617 åter kommit i svensk besittning, fingo svenskarna i Arend Eckhoff (Eckhof) en av sina främsta förtroendemän i: denna stad. I de inre kommunala striderna där var A. E. ledare för stadens råd. Då stadsstyrelsen, som bragts i oordning genom kriget, 1628 reorganiserades, tillsattes A. E. som burggreve och synes som sådan ha haft större befogenhet än sin motsvarande kollega i Riga. A. E. fick en nästan diktatorisk fullmakt att söka ordna styrelsen i Pernau, vaka över kronans rättigheter och ha tillsyn över att lag och rätt skipades. Han hade även uppsikt över finansförvaltningen. För att få handel och köpenskap att blomstra uppmanade svenska regeringen till immigration i det livländska generalguvernementet, bl. a. uppdrog generalguvernören Johan Skytte åt A. E. att under resa för stadens räkning värva immigranter, ej blott köpmän utan också hantverkare, bönder och husmän. Denne synes också ha samlat en skara, som var villig flytta över till Livland och skulle ankomma dit våren 1631. Hans störa befogenheter synas ha ökats även med viss kontroll över Pernaus garnison. Emellertid sökte han befrielse från sina många uppdrag, som hindrade hans handel, och anhöll jämte rådet, att burggreveämbetet skulle växla innehavare årligen. Detta beviljades ej, och A. E. fick 2 nov. 1634 åter fullmakt som burggreve. Under stadens strider med grevinnan Magdalena von Thurn, som innehade Pernaus grevskap, framförde han stadens klagomål till konungen och vann fastställelse på tidigare till staden givna godsdonationer. Han representerade Pernau vid Gustav II Adolfs begravning 1634 och förde även då talan för staden hos regeringen. För sina förtjänster adlades han (ointroducerad) 3 okt. 1638 och fick konfirmation på adelskapet 30 jan. 1645. Man känner föga mer om hans öde eller om denna ätt.

Inom det egentliga Sverige uppträder en släkt Eckhoff med handlanden i Norrköping Petter Eckhoff (d. 1716), vars yngre son Clas E. (f. 1711, d. 1744) var stärkelsefabrikant i samma stad och fader till grosshandlaren i Stockholm Clas Petter E. Den sistnämndes farbror och Petter E: s äldre son, handlanden och rådmannen i Norrköping Hans E. (f. 1706, d. 1771), som drev en tröj- och strumpfabrik, var fader till handlanden i Stockholm, brukspatronen Hans Hansson E. (f. 1753, d. 1798). Av dennes två söner var den äldre grosshandlaren i Gävle Hans Wilhelm E. (d. 1849, se nedan), den yngre Lorenz Christoffer E. (f. 1785, d. 1828), ägare av Drags klädesfabrik i Norrköping. Den sistnämndes son var handlanden i Gävle Hans Christoffer Wilhelm E. (f. 1809, d. 1859). Denne Wilhelm E. upptogs till kompanjon av sin farbror H. W. E. (se nedan) i firman H. W. Eckhoff & Co., som upphörde 1844 (jfr nedan under H. W. E.). Med H. C. W. E:s son Wilhelm E. (f. 1849, d. 1925), som var avdelningschef hos tobaksfirman P. C. Rettig & C:o i Åbo, utslocknade denna släkt.

Något samband mellan Norrköpings-Gävlesläkten E. och en Stockholmssläkt Ekhoff, som uppträder i Maria församling i huvudstaden vid 1700-talets början, kan i varje fall ej f. n. påvisas. Till den senare hörde tydligen bomullsvävaren Göran Ekhoff i Katarina församling, Stockholm, som 1800 uppges vara 52 år, och 1809 stod fadder till vaktmästaren Petter Ekhoffs son, sedermera revisorn i Kammarrätten Pehr Wilhelm Ekhoff (f. 1809, d. 1896). Denne hade sonen antikvarien Per Emil Cornelius Ekhoff, som 1919 ändrade sin namnstavning till Eckhoff (se särskild artikel nedan) och slöt sin släkt 1923.