Anna Edström

Edström, Anna, f. 15 juni 1884 i Vänersborg, d. 8 okt 1940 i Stockholm (Matteus). Föräldrar: kansliskrivaren Johan Emanuel Edström och Maria Kristina Nordqvist. Sångstudier vid Musik-konservatoriet i Stockholm 1902–03 och för doktor Gillis Bratt, engagerad vid A. G. Salmsons operettsällskap 1904–08, vid Oscarsteatern i Stockholm 1908–09; hösten 1909–10 åter hos Salmson; sångstudier för professor Edmond Duvernoy i Paris tre år; studerade även för V. Vanzi i Milano; debuterade vid K. teatern 1914, engagerad där 1915–31. Operasångerska.

G. 12 juli 1936 i Stockholm (Osk.) m. civilingenjören Karl Axel Fredrik Löfroth i h. 2 g., f. 15 okt. 1880 i Malmö.

Efter avgångsexamen från Musikkonservatoriet uppmärksammades A. E. snart av teaterdirektören Anton Gambetta Salmson och var 1904–08 knuten till dennes operettsällskap. Här blev hon förtrogen med scenen och dess uttrycksvärld och skaffade sig under sällskapets vidsträckta turnéer en rutin, som snart lät henne kreera en mängd primadonneroller i den då gängse operettrepertoaren. Man har från denna tid vitsordat hennes rivande temperament och fallenhet för genren och särskilt framhävt hennes tolkning av Fritz i Victor Herberts »Trollkarlen vid Nilen», en operett, som länge intog en framskjuten plats på Salmsons spelplaner. Säsongen 1908–09 övergick A. E. till Oscarsteatern i Stockholm, där hon emellertid föga utnyttjades, varför hon hösten 1909 återvände till Salmson. Denne hade övertagit Östermalmsteatern, som nu under namn av Operetteatern gick växlande öden till mötes. Efter att under hösten 1910 ha turnerat med det Salmsonska sällskapet lämnade E. med utgången av detta år definitivt operettscenen för att i Paris arbeta vidare på sin sångutbildning. Studierna för Duvernoy och Vanzi visade så goda resultat, att hon 1914 erbjöds engagemang vid operan i Nizza. Detta engagemang kunde dock ej fullföljas, då det första världskrigets utbrott hindrade planernas realiserande. A. E. måste nu lämna kontinenten, där hon börjat bli känd i vidare kretsar – hon hade 1914 konserterat såväl i Paris som i Bryssel och Antwerpen – och färden ställdes hem. Hösten 1914 debuterade A. E. på K. teatern som Mimi i »Bohème», vilket, resulterade i att hon följande år blev fast knuten till teatern. Under de sexton år hon var verksam vid denna institution, utförde hon omkring ett trettiotal partier, från operettprimadonnor till de stora soprandiva-rollerna. År 1919 gästade hon Nasjonalteatret i Oslo och 1924 Deauville i Frankrike. Sedan A. E. 1931 avgått med pension, gästspelade hon i svenska landsorten och framträdde även i svensk radio.

Som operasångerska vann A. E. sina vackraste framgångar i den italienska stora operarepertoaren, där hennes dramatiskt livfulla sångkonst och uttrycksfulla sceniska gestaltningsförmåga kommo till sin rätt. Sitt bästa gav hon med Tosca – en roll, som hon även kreerade mot Mattia Battistini vid dennes Stockholmsgästspel 1923 – där hon gav utmärkt illusion av firad sångdiva. I hennes skiftande och krävande repertoar må framhävas Madame Butterfly och Turandot, PamJna i »Trollflöjten», Susanna i »Figaros bröllop», Fidelio, Venus i »Tannhäuser», Micaela i »Carmen», Manon, Margareta i »Faust» samt bland operettroller Eurydike i »Orfeus i underjorden» och Rosalinda i »Läderlappen».