Johan Eenberg

Eenberg, Johan, f. i Dalarna, d. 15 maj 1709 i Uppsala. Student vid Uppsala univ. 8 maj 1678; disp. 1687 och pro gradu 4 dec. 1688; fil. magister 1688; vice bibliotekarie vid univ.-biblioteket 1690; fil. adjunkt 27 jan. 1701; professor i praktisk filosofi 22 jan. 1704, allt vid Uppsala universitet.

E. härstammade sannolikt från trakten kring Siljan. Han tjänstgjorde i sin ungdom någon tid som vicarius i Mora skola. Sitt intresse för hembygdens språk har han dokumenterat i tvenne efterlämnade handskrifter, »Kort proof af dahlske språket...» (1693) och »Kort berättelse om dahlska språkets egenskaper...» (1702). Texten i förstnämnda lilla arbete utgöres av ett brottstycke ur Lukas evangelium återgivet på svenska, gotiska, isländska, älvdals-, mora- och orsamål. Syftet därmed var att visa dessa daladialekters överensstämmelser med gotiska och isländska. Det andra arbetet är något mera omfattande. I och för sig skäligen värdelös är det likväl märkligt som vår första dialektmonografi. E:s mest kända verk är hans beskrivning över Uppsala och den därmed sammantryckta redogörelsen för den eldsvåda, som härjade staden 1702. Som professor utgav han över tjugu disputationer.

Som vice bibliotekarie var E. en utmärkt dugande kraft och bibliotekets egentliga själ under 1690-talet, då täta chefsbyten vållade tidsödande inventeringar. Därtill kom, att E. måste företaga upprepade omgrupperingar av bokbeståndet alltefter varje bibliotekaries särskilda klassifikationssystem. År 1695 upprättade E. en ny katalog enligt ett av bibliotekarien Elias Obrecht anbefallt system och började sedan med ledning av katalogen omgruppera böckerna. När Laurentius Norrmannus 1698 blivit institutionens chef, genomdrev E., att Obrechts system kodifierades. E. var mycket nitisk i tjänsten. Han vistades dagligen på biblioteket för att tillhandagå med utlåning, trots att det enligt bestämmelserna skulle hållas öppet endast onsdagar och lördagar. Under E:s tid bestämdes för första gången lönen för vice bibliotekarien, 300 dlr smt.

När E. i tretton års tid insupit det »förgiftiga myckna bokdammet» och av åldersskäl kände sig nödd att söka sig ifrån det tunga biblioteksarbetet, anmälde han sig 1703 till den lediga professuren i logik och metafysik. Bland sina meriter framhöll han, hurusom han i tretton år utan ersättning hållit kollegier i praktisk filosofi för studenterna. Blott under två år hade han uppburit lön som filosofie adjunkt. På biblioteket hade han likaså undervisat ungdomen i litteraturhistoria och bokkunskap. Han erhöll också 1704 professuren i praktisk filosofi.