Trotte Petersson (Eka-släkt)

1. Trotte Petersson, levde ännu 30 nov. 1362, var d. möjligen redan 1 sept. 1363 och säkert 27 aug. 1364. Nämnes 1333, var hövitsman på Falkenberg 29 febr. 1344; kallades ännu 8 maj 1348 blott »nobilis vir» men var riddare 2 febr. 1349; var hövitsman på Varberg 18 juni 1349, var häradshövding i Tveta (Jönk.) 28 nov. 1353, var riksråd (19 mars 1351) 6 mars 1358; kallas 31 maj och 11 juni 1361 konungens »justitiarius».

G. m. Ingegerd Johansdotter (oäkta Folkungaätt), dotter av lagmannen Johan Magnusson. Hon var 4 mars 1367 omg. m. riddaren Henrik Reventlow och levde ännu 14 jan. 1390.

Som slottshövitsman stod T. redan på 1340-talet i Magnus Erikssons tjänst, och under den följande tiden fram till början av 1360-talet finner man honom ofta i konungens närmaste omgivning som dennes medbeseglare, löftesman eller betrodde tjänare. Det är tydligt, att han hade Magnus' förtroende, eftersom han innehade Falkenberg strax efter freden med Danmark 1343, då Halland efter långvariga strider definitivt erkänts som svenskt, och eftersom han sedan blev hövitsman på Varberg, norra Hallands viktigaste fäste. Såvitt man kan se, var han en av dem, som förblevo Magnus Eriksson trogna också i motgångens tid. År 1348 synes han ha deltagit i konungens fälttåg till Ryssland, och det var troligen under striderna där, som han förvärvade riddarvärdigheten. Då påvestolens representant 1351, under Magnus' andra fälttåg, beviljade den svenska kronan ett stort penninglån, var T. en av de frånvarande stormän, vilkas borgen man lovade skaffa. I överenskommelsen om detta lån kallas han för första gången riksråd, men detta brev upptar bland rådsmedlemmarna flera personer, som endast rent tillfälligt synas ha räknats till dem. Först 1358 var han med säkerhet medlem av rådet. Under Erik Magnussons fejd 1356–59 stod han troget på Magnus' sida och uppträder i flera brev som dennes löftesman. Två brev från 1361, utfärdade i konungens namn och beseglade med hans domsigill, äro bevittnade av T. såsom konungens »justitiarius». Denna titel innebär med all säkerhet, att T. tillfälligt haft ungefär samma ställning som den danske rikskanslern (justitiarius) och alltså haft rättighet att utfärda dombrev i konungens namn och besegla dem med domsigillet, som därför anförtrotts åt honom. Man vet ej, vilken hållning T. intagit under konflikten mellan Magnus och dennes son Håkan 1361–62. Efter de båda partiernas försoning våren 1362 uppträdde han som Håkans råd och fällde något senare även dom i dennes namn; i Södermanland. Efter 1362 har man icke något bevis för att T. fortfarande var i livet. Det är möjligt, att han var död redan 1 sept. 1363, då hans hustru intygade, att en person betalat en skuld till hennes make, och i varje fall måste han ha varit död 27 aug. 1364, då hans son innehade och sålde jord, som tillhört T.