Tillbaka

Nils Adolph Ekenstam, af

Start

Nils Adolph Ekenstam, af

Sjöofficer

1. Nils Adolph af Ekenstam (före adlandet Ekman och från omkr. 1772 Ekenman), f. 26 maj 1747 på Sålla, Sjögestads sn (Ög.), d. 7 maj 1813 där. Föräldrar: kommendören Israel Ekman och Catharina Häger. Kadett vid Amiralitetet i Karlskrona 30 nov. 1760; officersex. där 2 dec. 1765; löjtnant vid örlogsflottan 13 aug. 1766; transporterad till galärflottan i Stockholm 1767; resor till Kina på Ostindiska kompaniets fartyg som extra lärstyrman 1769–71 (skeppet Finland), fjärde styrman 1772–74 (på Finland) och tredje styrman 1775–77 (skeppet Konung Adolph Friedrich); kapten vid galärflottan 9 aug. 1774; transporterad till örlogsflottan 1777; tjänstgjorde som sekond på fregatten Illerim under konvoj och kryssningsexpedition till spanska farvatten sex månader 1782, på skeppet Prins Gustaf Adolph 1788; major 21 juli 1788; överstelöjtnant 17 juli 1790; överste 22 dec. 1793; avsked 18 sept. 1797; adlad 8 maj 1810 enligt § 37 RF. RSO 1779; innehade Hoglandsmedaljen.

G. 14 juli (ej juni) 1780 på Uljeberg, Viby sn (Ög.) m. Catharina Margaretha Götherhielm, f. 14 okt. 1759 där, d. 7 april 1836 på Stensvad, Tåby sn (Ög.), dotter av överstelöjtnanten Carl Jacob Götherhielm och Hedvig Juliana Queckfeldt.

Adolph Ekman, som han hette ännu 1769, eller Ekenman, som var hans mannaålders namn (troligen från 1772), fick som många andra svenska sjöofficerare på 1700-talet en dubbel utbildning, nämligen dels som kofferdist i Ostindiska kompaniets tjänst, dels inom såväl örlogs- som galärflottan. Kompanifärderna till Kanton i Kina, av vilka den åren 1769–71 var på skeppet Finland tillsammans med C. G. Ekeberg (se denne) och J. Wallenberg – skildrad av den senare i »Min son på galejan» — gåvo E. en vidsträckt världskännedom. Vid statsvälvningen 1772 hade E. befälet över två beväpnade slupar, som med hemlig instruktion utsändes i Mälaren. E. deltog 1782 dels i en rekognosceringsfärd mot Norge på linjeskeppet Hedvig Elisabeth Charlotta, dels som sekond på fregatten Illerim, som till spanska farvatten skulle konvojera ett antal svenska handelsfartyg till skydd emot engelsmännens hänsynslösa ingrepp mot den neutrala handeln; då chefen större delen av resan var sjuk, fick E. mest föra befälet. Efter hemkomsten tjänstgjorde E. i Karlskrona till våren 1788. Vid krigsutbrottet och stora flottans utlöpande under hertig Karls överbefäl var E, då kapten, placerad som sekond under överstelöjtnanten H. af Cristiernin på linjeskeppet Kronprins Gustaf Adolph om 62 kanoner och bevistade slaget vid Högland 17 juli s. å. E. var en av dem, som erövrade det enda under bataljen tagna ryska linjeskeppet Vladislav, var den förste av de svenska officerarna, som besteg detsamma, tog befälet där och införde följande dag det sönderskjutna fartyget till Sveaborg. Belöningen blev tre dagar senare E:s majorsfullmakt, varjämte han blev chef på fregatten Fröja om 40 kanoner. Med denna och fregatten Minerva beordrades han att avgå till Porkkalaudd till skärgårdens försvar och för att betäcka flottans och lantarméns proviantering inomskärs. E. lyckades få fram förråden och hindra ett ryskt landstigningsförsök. I nov. s. å. förenades åter båda fregatterna med örlogsflottan vid Sveaborg och avgingo samma månad till Karlskrona. När flottan 1789 åter gick ut, blev E. chef på linjeskeppet Ömheten samt deltog i aktionen mot ryska flottan vid Ölands södra udde 26 juli s. å. E. befann sig ej långt från amiralsskeppet och berömdes av hertig Karl i rapporten till konungen. E. återgick först till Karlskrona,, sedan till Porkkalaudd, där svenskarna misslyckades att tvinga bort de ryska linjeskeppen och fregatterna. Under 1790 års kampanj var E. chef på linjeskeppet Prins Friedrich Adolph, som med den övriga flottan under hertig Karls befäl utlöpte från Karlskrona 30 april. E. bevistade nu attacken mot ryska flottan vid Reval 13 maj, ävensom affärer nära Kronstadt 3 och 4 juni samt 3 juli Viborgska gatloppet, varvid E. var i elden från åttatiden på morgonen till tiotiden på kvällen, enär Prins Friedrich Adolph hörde till de sista skeppen under.återtåget. Han befordrades ånyo, nu till överstelöjtnant. Efter fredsslutet återgick flottan från Helsingfors till Karlskrona. Utnämnd till överste.av förmyndarregeringen 1793 fick E. våren 1794 befälet på linjeskeppet Försigtigheten och deltog därmed i det jämte danskarna anordnade väpnade neutralitetsförsvaret. Året därpå måste E. emellertid på grund av gikt avböja befäl som divisionschef, och sjukdomen förde till hans avsked 1797. E. slog sig nu ned på den nära Mjölby belägna familjegården Sålla (jfr släktart.) i Östergötland, där en talrik barnskara uppväxte. Sedan hans tidigare överbefälhavare hertig Karl såsom Karl XIII bestigit tronen, ihågkom han sin forne medhjälpare och förlänade honom adelskap 1810, då han utbytte sitt namn Ekenman mot af E. Genom dottern Ebbas giftermål 1826 med en så ryktbar person som skalden Atterbom, vilken 1806 varit informator i familjen och alltsedan var familjevän, blev det patriarkaliska hemmet på Sålla allmänt uppmärksammat och har på olika ställen berörts av bl. a. mågen och Malla Montgomery-Silfverstolpe; brev från Atterbom (dock ej till E.) finnas i Höstrumsarkivet, vol. 2 och 33. Även med C. J. L. Almquist, Geijer och A. F. Lindblad hade kretsen av barn från Sålla beröring. Efter E:s svärfader överstelöjtnant Carl Götherhielms död 1789 övertog E. även dennes gård Uljeberg, som dock snart såldes, troligen 1793. E. och hustrun voro båda uppriktigt kristna. En syster till E. var herrnhutiskt orienterad, och sedan av Ers tretton uppvuxna barn dottern Catharina Juliana Ekenstam (f. 1782, d. 1854, g. 1805 m. brukspatron Lars Gustaf Lefrén, f. 1778, d. 1825) och sonen F. Wilhelm af Ekenstam (se vidare släktart.) 1799 nåtts av den herrnhutiska väckelsen på ett rentav svärmiskt sätt, fick hemmet ännu starkare religiös prägel. Detta är bakgrunden till det idealistiska nykterhetsarbete, som tre av E:s söner (se släktart.) särskilt lade sig vinn om. Samma herrnhutiskt betonade anda märkes i Ebba Ekenstams fästmöbrev till Atterbom. E:s maka hade en tyngre, mer prosaisk natur än han, men den upplivades av makens glada sinnesläggning, medan hustruns klokhet och praktiska förstånd voro en ovärderlig hjälp för sammanhållande av det stora hemmet. E. ligger begraven på Sjögestads kyrkogård.

Bengt Hildebrand.


Svenskt biografiskt lexikon