Nicolaus Nicolai Braun

Nicolaus Nicolai Braun, f. 1 aug. 1658 i Fagerhult i Kalmar län, d. 10 sept. 1729 i Kalmar. Föräldrar: kyrkoherden och kontraktsprosten, fil. magister Nicolaus Brodderi Braun eller Bruun och Kristina Larsdotter Valleria. Åtnjöt undervisning vid Kalmar gymnasium: student i Uppsala 13 dec. 1676; disp. 18 maj 1683 (De lacrimis; pres. A. Norcopensis) samt 2 juni 1685 (De risu; pres. P. Lagerlöf); fil. magister 10 dec. 1685; åtföljde under åren 1688–91 friherre Klas Bonde på resor i Danmark, Tyskland, Holland, Belgien och Frankrike, i vars huvudstad han vistades nära ett år och förvärvade många lärda bekantskaper, samt i Italien och Österrike. Prästvigd i Riddarholmskyrkan av biskop Erik Benzelius 1691; huspredikant hos riksrådinnan Maria Kurck i Stockholm 1691–93; kyrkoherde i Madesjö efter sin fader 29 maj 1693; riksdagsman s. å.; interimsbiskop i Kalmar genom K. senatens brev 23 dec. 1709 samt biskop därstädes genom K. fullmakt 21 apr. 1711; erhöll adelskap för sin familj under namn av Braunerhielm 23 maj 1719. Teol. doktor 19 mars s. å.

Gift 15 apr. 1694 med Margareta Pontin, f. 30 dec. 1668, dotter till biskopen Magnus Pontin i Linköping.

B. mottog styrelsen av Kalmar stift under tunga och dystra tider (1709). Krigets olyckor förökades genom pestens härjningar, många av de arbetsdugligaste männen uttogos till krigstjänst, gärderna voro tryckande, och kyrkorna måste som lån till statsverket utlämna allt vad de kunde undvara av penningar och silver (rådets brev 21 juli 1710). Prästerskapets avlöning kändes under sådana förhållanden tryckande för församlingarna, och tvister uppkommo lätt. Såvitt möjligt var, ordnade emellertid B. under medverkan av landshövding G. V. Fleetwood avlöningsvillkoren genom en lönereglering, kallad »sämja», som 1722 genomfördes i alla stiftets pastorat. På grund av kaplanernas fattigdom och den starka tillströmningen av främmande präster under krigsåren sjönk prästerskapets kunskapsnivå. Detta missförhållande sökte B. avhjälpa på flera sätt, särskilt ivrade han för att prästerna skulle inställa sig till pastoralexamen och prästmöten. Arbetet vid stiftsstadens skola och gymnasium befrämjades genom 1724 års skolordning. — B: s framställningar i riksdagen om anslag till ett nytt läroverkshus, till Kalmar hospital och till domkyrkobetjäntes avlöning avslogos i avvaktan på bättre tider. För konsistoriets expedition utverkade han ny stat. Under rådande penningbrist var det svårt för B. att erhålla medel till domkyrkans underhåll. Oövervinnliga svårigheter mötte ock, när det gällde att återfå de år 1710 till statsverket utlämnade kyrkomedlen. Emellertid befordrade B. kraftigt nödvändiga kyrkoreparationer och byggandet av sockenstugor i församlingarna, och han uppmanade prästerskapet att väl tillvarataga kyrkornas inkomster. Vid sina visitationer beivrade han sabbatens ohelgande och gängse laster. Några representanter för den pietistiska rörelsen synas icke hava framträtt i stiftet under B:s tid. Han torde hava sett denna riktning med misstro, i varje fall var han icke påverkad av densamma. Andreas Rhyzelius säger, att han var »en försiktig, fogelig och uppbyggelig biskop och ordningsman». Med nit och kraft vårdade han sig om sitt stift både hemma och vid riksdagarna. Icke minst genom sina ekonomiskt-administrativa åtgärder under en svår och bekymmersam tid har han möjliggjort sin berömdare efterträdares, Herman Schröders, stora insats i Kalmar stifts andliga utveckling.