Johannes Brodinus

Brodinus, Johannes, f. 18 juni 1619 i Bro, d. 8 nov. 1680 i Västerås. Föräldrar: kyrkoherden i Bro, sedermera i Färentuna, Petrus Nicolai Brodinus och Sara Jonsdotter. Åtnjöt skolundervisning från 1626 i Stockholm och Strängnäs; student i Uppsala 7 nov. 1636; K. stipendiat; disp. 12 dec. 1646 (Disputatio politica de regno; pres. I. Bringius); fil. magister 6 maj 1647; prästvigd s. å.; studerade med understöd av K. stipendium vid flera universitet i Tyskland, Frankrike och Holland 1647–51. Hovpredikant 26 juni 1652; åtföljde Karl Gustav på hans polska fälttåg 1656; superintendent på Gotland 31 jan. 1657; erhöll tillstånd att utbyta pastoratet i Visby, som var förenat med superintendenturen, mot kyrkoherdebefattningen i Lärbro 11 maj 1665; biskop i Västerås 8 nov. 1677. Teol. doktor i Uppsala vid Karl XI:s kröning 1 okt. 1675.

Gift 1) 16 nov. 1658 med Elisabet Emporagrius, d. 1662, dotter till biskopen i Strängnäs Erik Emporagrius; 2) 18 jan. 1663 med Gertrud Leijel, f. 1645, f 23 juli 1674, dotter till handlanden i Stockholm, brukspatronen Jakob Leijel; 3) 1676 med Anna Schultin, f. 21 okt. 1655, d. 14 mars 1730, dotter till prosten i Hedemora Olaus Schult och omgift med ärkebiskop Hakvin Spegel.

Det var under vanskliga förhållanden, B. kallades till högste ledare av den gotländska kyrkan. Gotland hade nyligen genom Brömsebrofreden 1645 blivit återförenat med Sverige. Det jäste ännu i sinnena, och särskilt bland prästerskapet var stämningen minst sagt kylig gentemot det nya moderlandet. Sådan var ställningen, då den förste superintendenten på ön under svensk styrelse, Hans Strelow, danskfödd, i början av 1656 avled. Dagen efter hans begravning sammanträdde det gotländska prästerskapet, för begravningen samlat i Visby, och valde till hans efterträdare en gotlänning oaktat beslut på riksdagen 1654, att för framtiden skulle till superintendent på ön utses svenskfödd man. Utan att ha erhållit K. fullmakt utövade den olagligt valde ämbetet. När B. på våren följande år, försedd med K. fullmakt, kom över till ön, var det första han fick göra att hålla räfst med prästerskapet på grund av det skedda. Det bidrog endast att ytterligare förbittra stämningen. B:s uppgift som den gotländska kyrkans ledare var att arbeta för öns försvenskning i kyrkligt och kulturellt avseende. Fördenskull hade han att befordra svenskt språk, svenska kyrkoceremonier och författningar. Den danska kapitelformen, consistorium mixtum, avskaffades, och domkapitlet ombildades enligt svenska grunder. I enlighet med regeringens föreskrift ivrade B. för att de blivande prästerna skulle utbilda sig vid svenska skolor och akademier. Han vidtog anordningar för folkets undervisning och sökte motarbeta den gängse vidskepelsen. För Visby skolas utveckling visade han intresse. B: s' verksamhet väckte dock segt motstånd från det dansksinnade prästerskapets sida, som alltjämt bemötte honom med misstro. Åtskilliga vidrigheter bereddes honom. Detta var också en. anledning till att han önskade draga sig tillbaka från Visby och söka sig en lugnare tillflyktsort i Lärbro. Animositeten mot honom tog sig särskilt uttryck, när under det danska kriget danskarna satt sig i besittning av Gotland. B. jämte hustru och barn bortfördes som krigsfångar till Köpenhamn. Här kvarhölls han ett år, varefter han uthärdade belägringen av Malmö. Emellertid utnämndes han under det pågående kriget av Karl XI till biskop i Västerås efter Nils Rudbeckius, som 1676 avlidit. Hans hälsa var nu undergrävd, och efter långvarig sjuklighet avled han på dagen tre år efter sin utnämning till biskop. Hans begravning i Västerås domkyrka hedrades med konungens närvaro. I domkyrkan uppsattes en minnestavla över honom med latinsk inskrift, författad av hans efterträdare som superintendent på Gotland, sedermera biskop och ärkebiskop Hakvin Spegel.