Anders Baltzar de Maré

Anders Baltzar de Maré, f. 9 mars 1798 i Stockholm, d. 6 sept. 1882 på Marieholm, V. Eds sn (Kalm.). Föräldrar: bergsrådet Jacob Gustaf de Maré och Emerentia Helena Hoppenstedt. Student vid Uppsala univ. 1814; kansliex. 1817; hovrättsex. s. å.; e. o. kanslist i handels- och finansexpeditionen s. å.; kopist 17 dec. 1818; protokollssekreterares n. h. o. v. 5 juni 1822; led. av borgarståndet vid riksdagarna 1840—41 och 1844—45; LLA 1851; led. av kommittén angående förbättrad skogshushållning 20 juni 1855; e. o. fullmäktig i Jernkontoret 1856—59 och 1862—71; ordf. i Kalmar läns norra hushållningssällskap 5 mars 1859—28 jan. 1865; adlad 4 maj 1860; led. av ridderskapet och adeln vid 1862—63 och 1865—66 års riksdagar; ordf. i Kalmar läns norra landsting 1865— 1866; hed:led. av nämnda hushållningssällskap 29 jan. 1866. Erhöll Jernkontorets stora guldmedalj 1835; RNO 1852; KVO 1859; KmstkVO 1869; HedLLA 1870.

G. 1 juli 1823 m. Anna Maria Nordenström, f. 10 okt. 1806 på Lugnsbo, V. Husby sn (Ög.), d.20 dec. 1886 i Västervik, dotter av lagmannen Emil Nordenström och Anna Helena Noréus.

D. lämnade tidigt statstjänsten för att ägna sig åt praktiska värv. Vid faderns död 1821 övertog han skötseln av Ankarsrums bruks- och lantegendom i Hallingebergs socken, Tjust. Genom hans stora organisationsförmåga sattes bruket snart i ett enligt tidens krav ovanligt gott skick. Han lät på egen bekostnad vid Ankarsrums masugn anställa försök med tackjärnsblåsning med varm bläster, vilka försök, liksom de vid Brevens bruk samtidigt utförda, bidrogo till utvecklingen av tidens järnhantering. För denna insats tillerkändes honom redan 1835 Jernkontorets stora medalj i guld. På 1840-talet började på Ankarsrum gjutas de sedermera mycket använda projektilerna av tackjärn. Han utvidgade under hand bruksegendomen genom inköp av Toverums bruk med tillhörande masugn (i grannsocknen Locknevi) samt Eds bruk, Vinäs m. fl. egendomar. Genom sina förtjänster om bruksindustrien, till vars förnämsta målsmän han räknades,, blev han e. o. fullmäktig i Jernkontoret samt upphöjd i adligt stånd.

D. var från 1840 ledamot i borgarståndet såsom ombud för ett bruksdistrikt. Han tillhörde den oppositionsgrupp av godsägare, vilkas främste man var bruksidkaren Thore Petre, och var under riksdagarna synnerligen aktiv. Sedan D. 1860 adlats, bevistade han såsom huvudman den sista ståndsriksdagen och uppträdde under debatterna i dec. 1865 för representationsreformen.

I sin hembygd blev D. genom sin ekonomiska ställning samt stora arbetsförmåga och begåvning snart den ledande kraften. Han var en av de främsta tillskyndarna till att Kalmar läns hushållningssällskap 1859 delades i tvenne. Han blev den förste ordföranden i det norra hushållningssällskapet. Han förordnades likaledes av K. M:t till ordförande i Kalmar läns norra landsting, då detta läns landsting 1864 delades i två. Inom sin ort åtnjöt D. stort anseende och aktning. I det officiella eftermälet i Post- och Inrikes Tidningar karakteriseras han som verksam, kraftig, rättrådig och dugande. Som husbonde var han i bygden vida känd för sin stränghet; enligt gammal sed förekom under hans tid på Ankarsrum ännu husagan. Samtidigt ansågs han väl sörja för sina många underlydandes bästa. Han var, sades det av en insiktsfull minnestecknare vid hans död, iorddrott i detta ords gammaldags betydelse».