Dickson, släkt

Dickson, släkt, härstammar från staden Kelso i Skottland. Från släktens äldste kände stamfar, William Dickson (f. omkr. 1570), borgare i Kelso, stammade i sjunde led de tidigaste svenska Dicksönerna av betydenhet, bröderna Robert D. (se nedan 1) och James D. (se nedan 2), som under 1800-talets första årtionde inflyttade till Göteborg och blevo stamfäder för var sin huvudgren. Släkten räknades under generationer till denna stads ekonomiskt och socialt ledande klass och är ännu representerad i Göteborgs affärsvärld, liksom den en gång varit det i Stockholms, tidvis också i Londons, New Yorks och Liverpools. Släkten D. utgjorde på sin tid ett centrum för den starka sociala orientering mot England, som kännetecknat Göteborgs börsvärld genom hela förra seklet. Tongivande genom rikedom och mecenatskap spelade släkten tillika en grundläggande roll i vissa för börsvärlden gemensamma initiativ, t. ex. bank- och trafikföretag. Sex Dicksöner tillhörde grundarna av Göteborgs bank 1846—48, fyra den första uppsättningen av dess »stadsfullmäktige (1864). Överståthållaren Robert D. (se nedan 5) beräknade kring sekelskiftet 1900, då familjefirman synes ha upphört, att hans fränder med namnet D. »tillsammans efterlämnat» en förmögenhet, som, i förening med sagesmannens egen, utgjort »lågt räknat» (i dåtida mynt) 50 millioner kronor. Förlusten kring sista sekelskiftet av samtliga arkivalier från familjefirmans huvudkontor i Göteborg under sannolikt mer än åtta årtionden har i hög grad försvårat en överblick av de olika medlemmarnas insats. Söner till Robert D. d. ä. (D. 1) voro James D. (se nedan 3) och läkaren Charles D. (se nedan 4); den sistnämndes son var överståthållaren Robert D. (D. 5). En son till kommerserådet James D. (D. 2) var James D. (se nedan 6), vars dotter var Beatrice D. (se nedan 7). James D. d. ä:s (D. 2) son var också Oscar D. (se nedan 8), som adlades 1880 och blev friherre 1885. Såväl de båda ofrälse huvudgrenarna som friherrliga ätten D. fortleva.

Den kommersiella begåvning i släkten, för vilken de flesta av dess här nedan biograferade medlemmar äro främsta typer, framträdde, i dess andra svenska generation, dessutom hos kusinerna grosshandlarna Edvard D. (1812—83; son av D. 1) och Robert D. (1819—1903; son av D. 2). De voro båda tidvis anställda hos eller kommissionärer för familjefirman och båda mångmillionärer: iden förre efter verksamhet i Amerika, den senare bl. a. efter spekulationer, som det säges, i London under Krimkriget. Båda voro tidigt rentierer men också kommunalt eller finansiellt betrodda och de visade, som många av släkten, stor givmildhet, kanske särskilt Robert, vars donationer för allmänna ändamål synas ha överstigit Vi million. I en tredje generation märkas stallmästaren i K. M: ts hov James Fredrik D. (1844—98; son av D. 6), känd som hippolog och slottsherre, och dennes syssling, bankdirektör George T). (1862—1933; son av Edvard D., se ovan), direktör i a.-b. Göteborgs bank under världskrigsåren, senare ordf. i bankens styrelse, tillika ledare för en släktstiftelse och, på äldre dagar, släkthistoriskt verksam. En son av överståthållaren Robert D. (D. 5) Charles Robert D. (1876—1936) var verkställande direktör i Svenska bankföreningen och blev, som sin far, överståthållaren, och sin farfar, läkaren, hög frimurare. Släkten visar från sin andra generation skilda förgreningar, med eller utan aristokratiska giften, i gamla mellansvenska herrgårdsbygder (Almnäs, Sparrehohn, Vikaryd m. fl.). Den har där i ännu levande, yngre ättlingar fått agrikulturellt och kommunalt kända representanter, bland dem kammarherren och ledamoten av riksdagens andra kammare James Iwan Axel D. (f. 1899; sonson av D. 6), liksom därifrån också utgått en ledamot av riksdagens första kammare, godsägaren på Kyleberg Axel D. (1826—99; son av D. 2). Ett med givmildheten förenat utpräglat filantropiskt intresse, stundom av religiös färgning, har framträtt hos många släktmedlemmar. Av släktens don-triser har Cecilia Blanche Charlotte D., f. Dickson (1852—1900; dotter av Axel D., se ovan) 1906 skänkt en millionfond — uppkallad efter hennes avlidne make, James Fredrik D. (se ovan), och förstärkt med vissa tillägg av en dotter — till konvalesoenthem för obemedlade. Emilia (Emily) Ulrika D., f. Quensel (1842— 1920; g. m. Robert D., se ovan, son av D. 2) har (1915) donerat medel till bostäder för obemedlade, barnrika familjer. Också från kvinnliga släktmedlemmar, av vilka några ingifts i andra familjer, ha betydande donationer utgått.

Familjefirmans namn, James Dickson & Co, förkortas i biografierna här nedan, vid upprepad användning, till J. D. & Co.