Erlandus Brodderi Dryselius

Dryselius, Erlandus Brodderi, f. 1641, d. 24 april 1708 i Jönköping. Föräldrar: bonden Broor (Brodde) Tuvesson i Höslänga, Ljungby sn (Kron.), och Kirstin Erlandsdotter. Inskrevs 18 febr. 1655 i Växjö skola, gymnasist 1661; studerade i Rostock (ej inskriven vid univ.), Wittenberg och Jena 1662—64; student vid Uppsala univ. 2 okt. 1664; disp. där 1672; studerade ånyo i Wittenberg, disp. där 1673 och pro gradu s. å.; teol. magister s. å.; prästvigd i Uppsala 9 febr. 1675; hovpredikant hos änkedrottning Hedvig Eleonora s. å.; tjänstgjorde som sådan hos prinsessan Juliana av Hessen-Eschwegen på Rävsnäs; kyrkoherde i Sorunda 5 sept. 1676, tillträdde 1678; preses vid prästmötet i Strängnäs 1681 (avh. de sacra coena); riksdagsman 1682 och som sådan medlem av den kommission, som hade att granska förmyndarregeringens förvaltning; kyrkoherde i Jönköping 9 dec. 1687, tillträdde 1689; häradsprost 1687; riksdagsman 1697 och som sådan led. av sekreta utskottet.

G. 1) 1675 m. Catharina Ljungberg, f. 1652, begr. 9 april 1690, dotter av frälseinspektoren och gästgivaren i Ljungby Lars Svensson Frimolin (Frimolins barn kallade sig efter födelsesocknen Ljungberg) och Margareta Falkman; 2) m. Catharina Billing, begr. 31 juli 1692, dotter av faktorn i Jönköping Lars Bengtsson Billing och Catharina Pedersdotter; 3) 12 mars 1693 m. Rebecka Korp, dotter av aktuarien i Göta hovrätt Anders Olofsson Korp och Sara Hylthenia.

D. var av fadern bestämd till bonde, men hans begåvning upptäcktes av kyrkoherden i församlingen Johannes Canuti, som genom- drev, att D. sattes i Växjö skola. För sina studier åtnjöt han genom förmedling av generalguvernören över änkedrottningens underhållsländer och lagmannen över Östergötland Gustaf Soop ett underhåll på 20 tunnor spannmål i tre år för sin andra utomlandsvistelse. Änkedrottningen sökte även på andra sätt verka för D: s bästa och rekommenderade honom bl. a. hos biskop Scarinius 20 maj 1675 (brevet avtryckt i A, Westén, nedan a. a.) till befordran inom Växjö stift, visserligen utan resultat. Däremot utnämndes D. på hennes förord till kyrkoherde i Sorunda. Från hans verksamhet här, som vitsordats som sällsynt lycklig och nitisk, är att anteckna, att han på ett »bondegästabud» sammanträffade med dåvarande inspektören på Fållnäs, Christoffer Polhammar (Polhem), som anförtrodde D. sina framtidsplaner. D. åtog sig Polhems undervisning, och i sju månader gick denne den 3/4 mil långa vägen mellan Fållnäs och Sorunda prästgård för att undervisas av D. Efter slutad kurs gav D. lärjungen en rekommendationsskrivelse till professor Anders Spole i Uppsala och banade därmed vägen för hans fortsatta studier. Till Jönköping sökte D., med motivering, att han varit präst på Rävsnäs och därför ansåg sig ha samma rätt som hov- och gardespredikanter att söka utom stiftet. D. verkade med synnerlig iver inom församlingen och kontraktet, särskilt med predikan och för barnundervisningens förbättrande. Från trycket utgav D. en ovanligt stor mängd egna predikningar — det uppges 172, därav bönedagspredikningar från åren 1690—1708 143 — och dessutom professor Laurentius Fomelius' i Uppsala »Kyrkio-Postilla» 1697 —98. D. predikade med kraft och eftertryck — särskilt i ett par hovrättspredikningar för Göta hovrätt — men i allmänhet tyngas hans predikningar av alltför många och tröttande hänvisningar, framför allt till Gamla testamentet och svenska historien, så att de understundom få karaktär av anekdotpredikan. D. var efter tidens måttstock en lärd man, särskilt väl hemmastadd i historien. För tryckningen av sin litterära produktion sysselsatte han nästan fullständigt Petter Hultmans tryckeri i Jönköping— den någonstädes synliga uppgiften, att D. själv skulle ägt ett tryckeri, beror antagligen på feltolkning av ordalydelsen i en skrivelse 1712 av magen och efterträdaren Th. A. Junbeck, att »salige mannen använde all sin lilla medel och egendom på sitt tryckeri så till Guds namns ära som publici tjänst och nytta». Det mesta av denna lärda produktion har nu förlorat allt intresse. Märklig är emellertid på sitt sätt magisterdisputationen i Wittenberg »Lineamenta gloriæ Svecicæ», genom den regelrätta götiska historieromantik, varåt den ger uttryck. D. öser flitigt ur denna nationella strömnings alla källor, citerar sålunda Johannes Magnus, J. Bureus, P. Petrejus m. fl., och framhåller, att Sverige är ett av de äldsta rikena i Europa, att folkets tapperhet är större än något annat folks samt anför med stolthet Karl V:s yttrande, att »nästan all europeisk adel leder sitt ursprung från Scandia och Gothia». Även om D: s skrift icke mycket skiljer sig från många andras under denna tid, bör den kanske tillmätas större betydelse därför att den framlades offentligen inför utländsk publik.