Johan Bernhard Borck, von

von Borck, Johan Bernhard, f. 17 juli 1821 i Karlskrona, d 12 apr. 1855 i Lund. Föräldrar: premiärlöjtnanten vid flottan Johan August von Borck och Erika Kristina Coleur. Student i Lund 2 okt. 1839; disp. 16 dec. 1840 (Apparatus ad historiam Sveo-Gothicam Celsiani sectio secunda, p. 37; pres. H. Reuterdahl); filol. kand. 20 juni 1842; fil. kand. 20 dec. 1843; disp. 14 juni 1844 (Bidrag till historien om personlighetsprincipens utveckling hos de germaniska nationerna, [D.] 3; pres. E. S. Bring); fil. magister 22 juni s. å. Docent i kemi vid Lunds universitet 20 juni 1848; tf. laborator vt. 1851; adjunkt i kemi och mineralogi därstädes 28 juli 1851. — Ogift.

B. efterträdde akademiadjunkten Karl Fredrik Fagerström (d 1850) och efterträddes i sin ordning av lektorn vid tekniska skolan i Malmö K. V. Blomstrand. Förutom med vetenskapliga arbeten, av vilka hans docentavhandling innehöll en undersökning av kinesisk, vegetabilisk talg, framställd ur frukten av talgträdet (O-ka-o), Stillingia sebifora Michx, sysslade han även med framställning av parfymer och ägde en affär för dessas avsättning. Troligen på N. J. Berlins initiativ upptog B. studiet av Wolframs halogenföreningar och torde ha varit den förste som påvisat 5-värdig valens hos denna metall i föreningen WBr 5. Med anledning av B:s i unga år hastigt timade död gjorde hans förman, dåvarande professorn i kemi och rektorn vid universitetet N. J. Berlin i rektorsberättelsen för år 1855 om honom följande uttalande: »Ej mindre de kunskaper, han såsom författare i entomologi och kemi ådagalagt, än den skicklighet, han visat vid kemiska forskningars anställande, berättiga oss att djupt beklaga hans alltför tidiga bortgång.»