Pehr Bernhard Berndes

1. Pehr Bernhard Berndes, f. 30 apr. 1750 i Alunda, d 20 maj 1826 i Stockholm. Föräldrar: gruvfogden Johan Fredrik Beerns och Barbro Dumky. Intogs vid sju års ålder i Östhammars stadsskola; student i Uppsala 22 febr. 1759; volontär vid fortifikationsmilitärstaten 3 sept. 1771; avlade officersexamen 1776; arklimästare på galärflottans stat 20 sept. s. å.; informationsadjutant med amiralitetslöjtnants värdighet 5 febr. 1777 och tjänstgjorde sedan vid arméns flottas svenska och finska eskadrar; medföljde 1781 fregatten Svarta örn på konvojexpedition till Medelhavet; kommenderad 1788 att under kriget förrätta ammunitionsbesiktningar och kanonprovskjutningar för flottans räkning samt uppgav därvid av K. M: t fastställt förslag till ändring i krutladdningarna för flottans kanoner; kapten 8 maj 1789 (K. konfirmation 22 juli 1790); erhöll avsked på grund av ögonsjukdom 24 apr. 1791; företog en resa till Danmark och Norge 1793 och befor därunder i öppen båt Norges södra skärgård; erhöll 7 juni 1794 uppdrag att resa till England för att studera ångmaskinen; återvände 1795; erhöll en årlig pension av 100 rdr från Vadstena krigsmanshuskassa 17 dec. 1822. Ledamot av Patriotiska sällskapet 1789 och av Krigsmannasällskapet (sedermera Krigsvetenskapsakademien) 1804; erhöll Vetenskapsakademiens större Sahlgrenska guldmedalj för sina rön över pottaskans och glaubersaltets tekniska framställning 1806; LVA 1812; var dessutom ledamot av flera in- och utländska lärda sällskap. — Ogift.

Bland 1700-talets många för »rön och vettenskaper» intresserade officerare utmärkte sig B. som uppfinnare av sprängkistor, eld- och brandkulor m. fl. militära förstörelseredskap. Han anlitades vid en mängd nybyggnadsarbeten, vid utrustning av fartyg, ammunitionsbesiktningar, provskjutningar, inspektionsresor m. m. och åtnjöt av sina samtida anseende såsom en insiktsfull och duglig militär. Under sina utrikes resor hade han kommit i tillfälle att studera alunbränning, sodafabrikation m. m. och inlämnade sedan till Vetenskapsakademien en mängd avhandlingar och förslag att införa nya metoder för dylik tillverkning i Sverige; på kommerskollegiets tillstyrkan erhöll han av K. M:t 30 apr. 1800 ett »privilegium exclusivum» under tjugufem år å fabrikation av soda, glaubersalt, alun, rödfärg m. m., men då han av medellöshet ej kunde begagna sig därav, överlämnade han 1802 detta jämte beskrivning på de av honom uppfunna tillverkningsmetoderna till Vetenskapsakademien. Om hans övriga uppfinningar i praktiskt syfte lämnar hans bibliografi åtskilliga upplysningar. Oaktat all sin livliga verksamhet kom B. efter sitt nödtvungna avsked ej i åtnjutande av fast tjänst eller inkomst, och då åldern och hans av grå starr försvagade syn till slut berövade honom arbetsförmågan, försattes han i en svår förlägenhet. Hans bekymmer lättades väl också blott till en del genom den blygsamma pensionen från krigsmanshuskassan under hans fyra sista levnadsår.