Clas Bjerkander

Bjerkander, Clas (före 1773 Bierkander), f. 26 sept. 1735 i Bjärka församling, d 1 aug. 1795. Föräldrar: bonden Jon Larsson i Stora Timmerbacken och Magdalena Klasdotter. Genomgick Skara gymnasium; student i Uppsala 21 sept. 1758; prästvigd 1761. Huspredikant först hos överstinnan Nackrey på Hjälmsäter och sedan hos excellensen greve Karl Gustav Tessin; efter enhällig kallelse komminister i Götene socken 27 juli 1763; avlade pastoralexamen 1780; kyrkoherde i Gredbäcks pastorat maj 1785 (tillträdde 1 maj 1787); prost 19 dec. 1792. Ämnessven i Vetenskapsakademien 1771; LVA 1778; erhöll s.å. av Vetenskapsakademien en belöning av 600 dlr kmt ur Sahlgrens donation för en i akademiens handlingar införd uppsats om rotmaskar. LFS 1794.

Gift 27 nov. 1767 med Elisabet Kinnborg, f. juli 1.728, d 14 mars 1804, dotter till gästgivaren Nils Nilsson i Enebacken, Holmestads socken.

Redan som gymnasist i Skara visade B. stort intresse för naturen och förde noggranna anteckningar över väderleken och en del företeelser inom djur- och växtvärlden. Dessa anteckningar kommo sedermera på flera sätt till användning. Under sin Uppsalatid åhörde B. med förtjusning Linnés föreläsningar och blev en av hans mest nitiska lärjungar, ehuru ekonomiska omständigheter hindrade honom att mer än ett år vistas i Uppsala. B. stod i livlig förbindelse med Vetenskapsakademiens dåvarande sekreterare P. V. Wargentin och J. K. Wilcke och erhöll genom dem instrument (termometrar, mikroskop) och litteratur, som voro för honom behövliga. Till Vetenskapsakademien insände han årligen rön och iakttagelser, av vilka fyrtionio äro intagna i akademiens handlingar för åren 1773–95 och två återfinnas i Patriotiska sällskapets Hushållningsjournal för åren 1780 och 1788. Andra infördes i de dagliga tidningarna, såsom Göteborgs Hwad nytt? och Inrikes tidningar. I avseende på innehållet kunna B:s rön indelas i fem grupper: meteorologiska, fenologiska, praktiskt entomologiska, botaniska och ekonomiska. Bland de meteorologiska finnas uppgifter rörande åskväder vid Skara åren 1754–79, väderlekstabeller för Västergötland åren 1757–90, undersökningar rörande jordvärmen, avbildningar av rimfrostfigurer särskilt å blad av växter m. m. Fenologiska iakttagelser av B. finnas rörande lärkans, bofinkens, stenskvättans, vildgåsens, sädesärlans, hussvalans, gökens och ängsknarrens (»ängsnörpans») ankomst till Västergötland åren 1758–76, rörande den temperatur, vid vilken en mängd vilda växter blommade 1757–85, rörande vissa insekters framträdande och förpuppning åren 1781, 1784, 1790 och 1794 m. m. B:s viktigaste och mest betydande undersökningar röra emellertid skadedjuren bland insekterna, och han förtjänar på goda skäl att kallas den praktiska entomologiens grundläggare i Sverige. Hans rön på detta område hava länge varit föga beaktade eller rentav bortglömda, till dess de åter i våra dagar kommit till heders genom professor S. Lampas undersökningar på liknande områden. Lampa framhåller upprepade gånger i sina avhandlingar den omsorg och noggrannhet, som utmärka B:s undersökningar. De viktigaste skadeinsekter, som behandlas av B., äro vitaxmasken å råg (Hadena secalis L.), rågdvärgmasken (Musca pumilionis Bjerk.), slöhavremasken (Hadena basilinea), rotmasken (Elater segetis), om vilken han säger, att den är »åkermännens hälftenbrukare av vete, råg, korn och havre», blåsfotingar (Thrips) å kornbrodden, maskar i kålrötter m. m. Han har även beskrivit några för vetenskapen nya arter av flugor, parasitsteklar och malfjärilar. Bland B:s botaniska rön kunna nämnas ett meddelande om daggdropparnas anordning å olika slag av blad — varvid han uttalar den åsikten, att vatten kommer inifrån växten genom särskilda porer å bladen och enligt dessas fördelning ordnar sig i droppar — samt om växternas förekomst å olika höjder på Kinnekulle. I Hushållnings journal för 1780 har B. lämnat meddelande om ett sätt att göra gärdselstörar mera varaktiga.