Jean d.y. Bedoire

Jean Bedoire d. y., f. 1683 i Stockholm, d. 21 dec. 1753 därstädes. Föräldrar: perukmakaråldermannen, sedermera handlanden Jean Bedoire d. ä. och Maria. (Marique) Carré. Borgare som grosshandlare i Stockholm 21 nov. 1723.

Gift 1707 med Maria Juliana Paradis, d. 21 dec. 1754, dotter till handelsmannen i Heidelberg Henrik Paradis och änka efter handelsmannen Konrad Kuyper.

B. torde utan tvekan kunna betecknas som den medlem av Stockholms borgerskap under 1700-talet, som lyckades förvärva sig den största förmögenheten, om ock denna snart nog kom att skingras. Redan omkring 1710 började han sin handelsverksamhet, tidigast som sin faders kompanjon. Trots upprepade påminnelser från myndigheterna dröjde han ända till 1723 att söka burskap, emedan han enligt egen uppgift som reformert tvekade att underkasta sig den föreskrivna eden. Redan då hade han på utrikes resor knutit vidsträckta förbindelser, och hans affär hade blivit mycket betydande. Den bestod huvudsakligen i importhandel och rederirörelse. Framför allt tycks han ha behärskat salthandeln och på denna förtjänat betydliga belopp. Vid Stadsgården ägde han stora upplagsbodar för salt. De för sin tid oerhörda summor, som hans verksamhet inbragte honom, nedlade han icke i produktiva företag utan utlånade dem huvudsakligen till firmor och enskilda och kom därigenom att intaga en nog så mäktig ställning. En mängd av tidens mest bekanta män stodo i större eller mindre obligation till honom, och han bedrev sålunda ett slags bankirrörelse. Vid hans död uppgingo hans utestående fordringar till en summa av 4,089,990 dlr kmt, av vilket belopp dock endast hälften kunde anses säker på grund av »tidernas omständigheter, genom vilka fordringarne lätteligen kunna förvandlas till osäkre». Den i bouppteckningen som säker betecknade förmögenheten beräknades inalles till 3,424,788 dlr kmt. Endast undantagsvis tyckes B. ha deltagit i anläggningar av bruks- och fabriksföretag. 1741 grundade han jämte tre andra handelsmän ett sockerbruk: vid Lilla Nygatan, som erhöll en viss betydelse. Offentliga uppdrag med undantag av medlemskap i borgerskapets äldste tyckes han ej ha mottagit. För sin faders landsmän och deras församling var han välgörande. Efter hans död överflyttades den största delen av förmögenheten genom döttrarna på andra betydande köpmanssläkter, Jennings, Lefebure och Petersen. En gränd »västantlll i staden», Bedoirsgränd, vid vilken han ägde ett helt kvarter, bär ännu hans namn.