Bengt Magnusson

Bengt Magnusson, d 1294, riddare, riksråd, lagman i Östergötland, son till Magnus Bengtsson, likaledes lagman i Östergötland, tillhörde samma gren av Folkungaätten som Birger jarl, men hur nära han var släkt med denne, låter sig ej med visshet fastställas. Möjligen var Magnus Bengtsson son till Birgers broder Bengt.

Gift 1) med Margareta, d före 1275, då B. för hennes själs frälsning skänker några gårdar till ett kanonikat i Linköping; 2) med Sigrid, d 1289 och begraven i Skänninge dominikanerkloster.

De notiser, som ur brev och urkunder kunna hämtas om B, äro mycket sparsamma. Sannolikt har han vid faderns död, 1263, omedelbart efterträtt denne som lagman. Den första bevarade urkund, i vars utfärdande han deltagit, är från år 1269. Från och med 1276 bär han riddarnamn. I ett flertal av konung Magnus' brev står han som medbeseglare, och han namnes bland de närvarande såväl vid Alsnö som vid Skänninge möte. Först i ett brev av år 1288 tillägges honom formligen rådsherretiteln, men säkerligen har han tillhört konung Magnus' råd alltifrån dess bildande i början av 1280-talet. År 1289 skall B. ha dragit på pilgrimsfärd. Han åtföljdes därvid av prosten Lars i Linköping; denne kom tillbaka år 1291, då han blev biskop i Linköping, och förmodligen har väl B. återvänt samtidigt. Lagmanstjänsten hade under hans frånvaro upprätthållits av sonen Magnus. Utom denne, som jämväl blev hans efterträdare som lagman, ägde han barnen Brynjolf, Ingeborg, g. m. Birger Petersson till Finstad, samt Katarina, g. m. drotsen Knut Jonsson (se Aspenäs-släkten). — Traditionen har till B:s namn knutit en romantisk berättelse, bevarad i Vadstenaabbedissan Margareta Klausdotters krönika om den heliga Birgittas släkt (från senare hälften av 1400-talet). Han är här konungens broder, bosatt pä Ulvåsa, och äktar denne oåtspord den lågättade Sigrid den fagra. Genom att sända honom en kappa, till hälften guldstickad, till hälften av simpel vadmal, förehåller först konungen brodern det olämpliga i detta äktenskap, men brodern svarar genom att låta sy vadmalen med guld och pärlor och besätta den med ädla stenar, och till slut blir konungen avväpnad genom Sigrids behag. Sägnen har ofta återberättats och slutligen vunnit stor popularitet genom Frans Hedbergs skådespel »Bröllopet på Ulfåsa», där emellertid i anslutning till en felaktig genealogisk konstruktion Birger jarl i stället för »konungen» framträder som herr Bengts anstolte broder. Numera har kritiken av hela berättelsen endast lämnat namnen Bengt och Sigrid oanfäktade. Ulvåsa har B. veterligen ej rått om. Sannolikt har detta gårdsnamn sitt ursprung från Birgittas man Ulf Gudmarsson.