Johan Theodor Bergelin

2. Johan Theodor Bergelin, den föregåendes son, f. 6 apr. 1822 i Karlstad, d 21 juli 1864 å Nykvarns pappersbruk. Åtnjöt skolundervisning i Karlstad; genomgick E. Nonnens lantbruksinstitut å Degeberg. Idkade jordbruk först å Loddby i Östergötland, sedan å Nykvarn i Södertörn och slutligen 1856—62 å Hammarby vid Stockholm; sekreterare hos Stockholms läns hushållningssällskap från 1858; ledammot av Lantbruksakademiens förvaltningskommitté s. å.; företog åtskilliga resor till expositioner i utlandet. LLA 1857; RVO 1860; var dessutom ledamot av Kejserliga finska lanthushållningssällskapet och av Svenska trädgårdsföreningen samt i styrelsen för veterinärinrättningen.

Gift 1 mars 1845 med Emilia Maria Olbers, f. 5 juni 1808, d 28 nov. 1895, dotter till domprosten i Skara, teol. doktor Levinius Olbers och änka efter regementsläkaren Johan Henrik Winckler.

B. var en av dem, som vidmakthöllo och ytterligare utvecklade de från Edvard Nonnen utgående impulserna till ett rationellare jordbruk i vårt land. År 1848 inköpte han egendomen Nykvarn i Södermanland, som han ansenligt förbättrade, samtidigt med att han tog initiativet till anläggandet av pappersbruket därstädes. Vid det med egendomen förenade bruket bedrev han en redskapsfabrikation, varvid bl. a. tillverkades av honom konstruerade redskap, såsom en enbetsplog och en radsåningsmaskin. Då det ekonomiska resultatet ej motsvarade förhoppningarna, sålde B. Nykvarn och övertog arrendet av Hammarby vid Stockholm. Framför allt gjorde B. sig bekant som författare och översättare av lantbrukslitteratur samt såsom tidskriftsutgivare. I samband med sin litterära verksamhet kom B. även att intressera sig för spridandet av andra författares verk. På hans förlag utgåvos arbeten av A. E. Holmberg (Hasslidalen och en liten färd i Schweitz, 1851; Nordbon under hednatiden, 1—2, 1852—54; Carlsbad, dess källor, brunnslif och omgifningar, 1856), C. E. Ljungberg (Bidrag till kännedomen af jordstyckningens utveckling, 1857; med förord av B.) och Hj. Nathorst (Några ord om vilkoren för svenska landtbrukets utveckling, 1858) samt översättningar av J. G. Kohl (Resor i Skottland, 1846) och J. B. F. Descuret (Passionerna uti deras förhållanden till sjukdomarne, lagarne och religionen, 1847). B. har spelat en roll såsom förmedlare av lantbruksvetenskapens resultat, och av nyare uppslag inom lanthushållningen till vårt lands praktiska jordbrukare. Då han år 1858 inkallades i Lantbruksakademiens förvaltningskommitté, var det såsom den ene av de två »för kunskap och erfarenhet i det egentliga lantbruket utmärkte ledamöter», varmed nämnda kommitté då förstärktes med anledning av dess uppgift att — före lantbruksstyrelsens inrättande — handhava lantbruksadministrationen. B. karaktäriseras som en i hög grad älskvärd, anspråkslös, vänfast och frisinnad man. I Stockholms förenings- och umgängesliv trivdes han och var bl. a. medlem av Gröna stugan och Sällskapet Idun. Från samkvämen i den förra sammanslutningen härrör måhända det vänskapsförhållande till August Blanche, som funnit uttryck i dennes dödsruna över B. Hans liv fick sin prägel av hans hängivenhet för tidens stora idé inom jordbruket, dettas omläggning på rationell, vetenskaplig grund. Under sina rastlösa studier vid 1863 års lantbruksutställning i Hamburg ådrog sig B. en svårartad förkylning, som övergick i bröstlidande; efter ett års avtynande avled han vid endast fyrtitvå års ålder, i det sista upptagen av arbetet för sina tidskrifter.