Jacob Berggren

Berggren, Jacob, f. 11 mars 1790 på Sörbo, Nedergården, i Krokstad, d 2 sept. 1868 i Skällvik. Föräldrar: hovrättskommissarien Anders Berggren och Johanna Ahlefelt. Blev efter studier vid Göteborgs skola och gymnasium student i Uppsala 3 okt. 1809; disp. 16 maj 1810 (De diversa Homeri et Virgilii epica forma; pres. J. Thorsander); fil. kand. 23 nov. 1814; disp. 9 dec. s. å. (Historia decem vezirorum et filii regis Azad Bacht, ex arabico in latinum conversa., p. I; pres. G. Knös); fil. magister 15 juni 1815. Vikarierande lärare vid tyska nationallyceum i Stockholm 1815 och 1816 under en tid av ett år och tre månader; e. o. amanuens vid K. biblioteket 29 sept. 1815; tillika bibliotekarie vid excellensen Lars von Engeströms fideikommissbibliotek och lärare för hans dotter; e. o. kanslist vid kanslistyrelsens expedition 14 aug. 1817; prästvigd i Uppsala 3 mars 1818; avlade pastoralexamen 25 apr. s. å.; legationspredikant i Konstantinopel 27 maj s. å.; avreste från Stockholm 30 nov. s. å. och anlände 12 juni 1819 till Konstantinopel; erhöll följande år tjänstledighet och anträdde 22 aug. 1820 en forskningsresa till Syrien, Egypten och Palestina, från vilken han återkom 16 mars 1822; lämnade till följd av det grekiska frihetskriget ånyo Konstantinopel 21 dec. s. å. och begav sig till Frankrike, dit han anlände i mars 1823; stannade i Paris tre månader och åhörde därunder föreläsningar av den tidens mest berömde arabist, Silvestre de Sacy, och andra orientalister; reste över England, Holland, Tyskland och Danmark tillbaka till Sverige, dit han återkom 27 aug. 1823; företog under åren 1825 och 1827 vidsträckta resor i Ryssland och besökte Finland tre särskilda gånger; kyrkoherde i Skällvik och S:t Annæ kapell i Linköpings stift 3 dec. 1828 (tillträdde 1830); prost 1838. LVVS 1829 (HedL 1846); teol. doktor 15 okt. 1844 (promoverad 14 juni 1845); LNO 1862; fil. jubeldoktor 31 maj 1866; medlem av flera utländska lärda sällskap.

Gift 17 juli 1830 med Eufrosyne Vilhelmina Bäck, f. 22 aug. 1808, d 5 nov. 1887, dotter till grosshandlaren K. G. Bäck i Stockholm.

B. var en grundlig och samvetsgrann forskare. Hans vetenskapliga insats knyter sig till de vidsträckta resor, han såsom legationspredikant i Konstantinopel fick tillfälle att företaga i främre Orienten. Skildringen av dessa, som fullständigt eller delvis översatts på flera språk, innehåller varjehanda historiska och geografiska upplysningar av värde jämte kopior av grekiska och latinska inskrifter från Syrien ävensom bidrag till kännedomen om Orientens flora. Särskilt var han en förträfflig kännare av den moderna arabiskan, och hans »Guide francais-arabe» karaktäriseras så sent som 1891 av Herman Almkvist som »eine, in letzterer zeit wohl mehr beachtete, aber noch bei weitem nicht hinreichend bekannte und ausgebeutete, fundgrube für die kenntnis Syrien's, hauptsäch-lich was die sprache der nordsyrier betrifft». Sedan Mattias Norberg 1820 erhållit ständig tjänstledighet från professuren i österländska språk och grekiska vid Lunds universitet, erbjöds platsen även åt B., som dock i likhet med K. M. Agrell undanbad sig att komma i fråga. Från Ryssland fick han två gånger anbud om en lärarbefattning i Charkov, och under vistelsen i England erbjöds honom föreståndarskapet för den engelska missionen på Madagaskar. Som präst i Skäll vik var B. allmänt värderad och gjorde sig särskilt känd som en exemplarisk ordningsmänniska.