Oscar C A Bernadotte

1. Oscar Carl August Bernadotte, f. 15 nov. 1859 i Arvfurstens palats i Stockholm. Föräldrar: dv. hertigen av Östergötland Oskar Fredrik, sedermera konung Oskar II, och prinsessan, sedermera drottning Sofia. Erhöll titeln hertig av Gottland. Studerade under ledning av lektorerna K. E. J. Rogberg, K. A. Lundberg och K. A. Brolén dels i hemmet (»prinsskolan» i Arvfurstens palats), dels i Beskowska skolan; deltog årligen som extra kadett i sjöexpeditioner 1873—76; konfirmerad 1 dec. 1876 av ärkebiskop A. N. Sundberg och biskop E. G. Bring, vilken sistnämnde lett hans religionsundervisning; avlade mogenhetsexamen 21 maj 1879 och sjöofficersexamen 14 nov. s. å.; idkade språkstudier i Nizza 1880; student vid Uppsala universitet ht. 1881—ht. 1882 samt vid Kristiania universitet ht. 1883. Underlöjtnant i svenska och norska flottorna, vid Svea artilleriregemente, Gottlands nationalbeväring vid artillerikåren och norska artilleribrigaden 14 nov. 1879; deltog i ett flertal sjöexpeditioner i främmande farvatten, bl. a. i korvetten Vanadis' världsomsegling dec. 1883—maj 1885, från 23 jan. 1885 som tjf. sekundchef; kommendörkapten av andra graden 7 jan. 1888; avsade sig 15 mars s. å. i samband med sitt giftermål titlarna K. höghet och hertig av Gottland samt den arvsrätt och de företrädesrättigheter i övrigt, han i egenskap av medlem av konungahuset dittills innehaft, samt antog efter vigseln titeln prins Bernadotte; kommendörkapten av första graden 2 maj 1890; erhöll av sin morbror storhertig Adolf av Nassau-Luxemburg ärftligt adelskap och ärftlig titel greve af Wisborg 2 apr. 1892; kommendör 1893; konteramiral 14 maj 1897; ledamot av kommittén för granskning av chefens för flottans stab utlåtande angående utsträckning av beväringens övningstid 12 sept.—31 okt. 1900; v. amiral 27 nov. 1903; erhöll avsked 11 dec. s. å. med tillstånd att kvarstå som v. amiral i K. flottans reserv. RoK av KMO och RCXIII:sO vid dopet; HedLVA; HedLHA; lHedLKrVA; HedLVS; lHedLÖS; ILedSkS; innehar dessutom ett flertal utländska ordnar.

Gift 15 mars 1888 med Ebba Henrietta Munck af Fulkila (se nästföljande).

Det är allmänt känt, att prins Oscar kunde glädja sig åt sin moders stöd, då han inträdde i äktenskap med Ebba Henrietta Munck och i samband därmed till följd av grundlagens bud avstod från sin ställning såsom arvsberättigad medlem av Sveriges konungahus. Åren närmast efter giftermålet tjänstgjorde prinsen i Karlskrona men flyttade 1892 till Stockholm, där han köpt huset Östermalmsgatan 56, som sedan dess varit hans bostad. Till 1906 tillbragte han med sin familj somrarna å Fridhem på Gottland, vilken egendom han ärvt efter sin faster, prinsessan Eugénie, och fortfarande innehar, 1907 inköpte han det gamla herresätet Malmsjö i Södertörn.

Sedan ungdomen besjälad av en varm och uppriktig religiositet, som med åren nått en harmonisk mognad och alltid parats med en ljus livsuppfattning och ett glatt och frejdigt sinnelag, har prinsen tagit en verksam del i olika kristliga och filantropiska strävanden. Under sin Karlskrotnatid deltog han sålunda i stiftandet av Blekinge läns nykterhetssällskap och Karlskrona K. F. U. M., och strax efter sin flyttning till Stockholm blev han (1892) ordförande i K. F. U. M: s förbundsstyrelse, vilken han sedan oavbrutet, tillhört och å vars uppgifter han nedlagt ett träget och betydelsefullt arbete. Han har vid sidan av ledningen av denna styrelses förhandlingar samt av förbundskonferensema i Malmö (1895), Gävle (1897), Norrköping (1899), Karlstad (1901), Göteborg (1903), Jönköping (1907), Karlskrona (1910), Hälsingborg (1912), Uppsala (1914) och Sundsvall (1916) jämväl ofta nog i egenskap av dess representant besökt de olika till K. F. U. M.-förbundet hörande föreningarna i landet såsom högtidstalare. I synnerhet i tidigare år uppträdde prinsen även eljest såsom religiös talare, senare har han framträtt såsom sådan företrädesvis i K. F. U. M. samt vid de konferenser i Södertälje för det andliga livets fördjupande, som han efter ett besök 1898 i Keswick (England), där liknande konferenser hållas, tog initiativet till och som sedan dess årligen ägt rum (1914 i Stockholm). Hans anföranden äro alltid kännetecknade av innerlighet och värme, ofta av medryckande kraft. Efter drottning Sofia blev prinsen 1898 ordförande i föreningen Lapska missionens vänner, stiftad 1883 av prinsessan Eugénie, och här städse med livligt intresse följt den frivilliga verksamheten för lapparnas väl samt personligen upprepade gånger besökt lapparna vid de s. k. lappmässorna i Ånge och Hålland. Sedan 1892 har han stått såsom ledare av söndagsskolan i Brummerska skolan i Stockholm. Han är även ledamot av styrelsen för Soldaternas vänner samt ordförande i en kommitté för verksamhet bland fångarna på Långholmen, som han i regeln besöker en gång i veckan. I kyrkligt hänseende intar prinsen en starkt betonad interkonfessionell ståndpunkt. Han anser den kristna allianstanken vara av grundläggande betydelse och att K. F. U.M. gjort en av sina största insatser såsom en enande faktor i den kristliga verksamheten i vårt land. »Då jag tillhör denna världsorganisation», yttrar han på tal om K. F. U. M, »blir det liksom mer levande för mig, att jag är en lem i Kristi stora kyrka på jorden. Hjärtat vidgas, då blicken sträckes ut åt öster och väster, åt norr och söder, och jag känner, att jag redan hår på jorden är med i den stora skara, som en gång skall samlas där uppe inför Guds tron». Han är sedan 1908 ledare av Evangeliska alliansens svenska kommitté, liksom hanar Sveriges representant i K. F. U. M:s världsförbunds styrelse i Geneve.