S Gustaf H Ankarcrona

4. Sten Gustaf Herman Ankarcrona, f. 11 maj 1869 i Huskvarna. Föräldrar: bruksägaren Adolf Emil Ankarcrona och Anna Maria Norström. Studerade vid Jönköpings h. allmänna läroverk 1883—85; elev vid konstakademin i Berlin 1886–88; har företagit upprepade studieresor under åren 1888–1901, dels till utlandet (Norge, Frankrike, Tyskland och Italien), dels inom Sverige. Innehade ateljé i Berlin 1889–90 och i Stockholm 1895–1901; flyttade till Dalarna hösten 1901; huvudredaktör för tidningen Siljan 1905–maj 1907. Ledamot av konstnärsförbundet 1890–98, av svenska konstnärernas förening 1900. — Ogift.

A: s måleri har varit inriktat på skildrandet av hästen och tolkandet av svenska landskapsstämningar. Hans läggning är starkt nationell med dyrkan av det i bygderna, hos herrgårdsfolk och allmoge nedärvda. Detta drag ger stundom en litterär-lyrisk hållning åt hans arbeten, såsom i landskapet med den i sommarnattsljuset framglidande vikingaflottan, Fordomtima (1897), eller i de många bilderna av karoliner på raggiga hästar i skymmande vinterdager eller av slädar, som köra upp framför herrgårdstrappor vid juletid. Även om dessa tavlor delvis blivit populära genom sitt hjärtliga svenska kynne mera än genom konstnärliga förtjänster, vittna de dock tillika om att deras upphovsman är i besittning av gedigen skolning och duktig medfödd målarbegåvning. A: s bästa arbete är måhända Sista lasset, oljemålning från 1896. I nationalmuseum är han representerad med den ovannämnda målningen Fordomtima och i Fürstenbergsgalleriet i Göteborgs museum med den förtjänstfulla bilden Höstplöjning från 1891. Hans målningar ha ofta reproducerats som konstbilagor i jultidningar. — Sedan 1901 bosatt i Leksand, har A. ivrigt tagit del i bygdens liv. Hans verksamhet, som till en början och särskilt åren 1905–07, då han redigerade den liberala och nykterhetsvänliga tidningen Siljan, jämväl starkt präglades av de i orten förhärskande politiska åskådningarna, har mer och mer koncentrerats på studiet och bevarandet av landskapets allmogekonst och allmogekultur. Han har varit ledare av Leksands föreläsningsförening 1903–06 och spelat en ledande roll vid åtskilliga stora Dalaungdomsmöten samt därjämte bildat Leksands hemslöjdsförening 1904, givit uppslag till ett flertal liknande bygdeföreningar och anordnat hemslöjdsutställningar i Leksand 1904, i Mora 1906, på nordiska museet 1907 och vid Stockholmsutställningen 1909; år 1912 utförde han tillika, på uppdrag av länets landsting, en utredning om hemslöjdens utveckling och framtidsmöjligheter i Dalarna. Ett vackert vittnesbörd om förtrogenhet med ortens byggnadsskick är hans av gamla allmogehus 1910–12 uppförda gård Holen i byn Tallberg; i Leksand har han även byggt församlingshem (1913), sockenstuga (1914) och tingshus (1917–18). År 1915 bildades på A:s initiativ Dalarnas hembygdsförbund, vars »Meddelanden», tack vare att de publiceras i Lantbrukstidskrift för Dalarne, vunnit en betydelsefull spridning. A. har sedan föreningens stiftande varit dess ordförande.