Harald Appelboom

1. Harald Appelboom, f. 1612 på Söderby i Fellingsbro socken, d. 8 mars 1674 i Haag. Föräldrar: häradshövdingen Anders Haraldsson, adlad Appelbom, och Karin Andersdotter Hök till Partilla. Inskrevs 1631 vid Franekers universitet i Nederländerna. Svenska regeringens korrespondent i Amsterdam 1 okt. 1642 (förnyad fullm. 12 dec. 1652); sändebud i England maj–juni 1652; resident i de Förenade Nederländerna från febr. 1653; burggreve i Göteborg 30 juli s. å. men utövade aldrig detta ämbete, vilket han dock först 1664 formligen nedlade; hovråd 19 dec. 1663; envoyé 15 febr. 1665.

Gift 1645 med Susanna Roseau från Holland.

Som svensk agent i Amsterdam hade A. huvudsakligen att bevaka Sveriges handelsintressen i Holland. Sin rent politiska verksamhet började han 1650, från vilken tid han som vikarie bestred den svenske residentens i Haag tjänst. Det blev till en början hans främsta uppgift att söka förhindra ratifikationen av den s. k. redemptionstraktaten mellan Danmark och Holland. Tillika erhöll han sin regerings order att medla fred mellan Nederländerna och Portugal. Ett viktigt diplomatiskt uppdrag tillföll A. 1652, då han efter Peter Spierings död beordrades att fullfölja dennes underhandlingar i London, den första diplomatiska förbindelsen mellan Sverige och den av Cromwell styrda engelska republiken. Han har lämnat en träffande skildring av personligheter och förhållanden därstädes. Från London återvände A. i juni 1652 till Haag, där han sedermera stannade som Sveriges diplomatiske representant till sin död. 1653 framställde han anbud om Sveriges medling mellan England och Nederländerna. Några av A:s depescher från sommaren 1657, vari han talade om lämpligheten att vinna de holländska statsmännen med mutor, blevo uppsnappade av danskarna och av dessa, som vid denna tid arbetade på att framkalla en brytning mellan Sverige och Nederländerna, bragta till holländarnas kännedom. Breven väckte stor förbittring i Holland, och förslag framställdes, att man skulle avbryta förbindelserna med A. Karl X Gustav tog emellertid sin minister i försvar, och holländarna förmåddes snart att låta saken förfalla. Under stridigheterna mellan Sverige och Nederländerna 1658–60 erhöll A. av konungen upprepade gånger anmaningar att hemresa men kvarstannade dock i Haag och fortsatte att med stor energi bevaka Sveriges intressen. Jämte Kr. Delphicus von Dohna undertecknade han 18 juli 1667 fördraget i Haag om upphävande av de s. k. elucidationerna till Elbingtraktaten. 1668 fick han i uppdrag att medla i kriget mellan Frankrike och Spanien och förde jämte Dohna de underhandlingar, som ledde till Sveriges tillträde till trippelalliansen s. å. Den 7 maj 1669 undertecknade A. fördraget med England och Nederländerna om garantin av freden i Aachen. 1672 erbjöd han sin medling i kriget mellan Frankrike och Holland, vilken även antogs. — I sin tids diplomatiska värld intog A. en bemärkt ställning. Hans långa vistelse i Holland förskaffade honom en synnerligen grundlig kännedom om detta lands förhållanden, och genom sina omfattande personliga förbindelser inom olika politiska läger därstädes ernådde han ett betydande inflytande. Han kunde med rätta berömma sig av att vara den bäst underrättade av alla diplomater i Haag. Delvis genom de pekuniära uppoffringar, som han underkastade sig för att från Generalstaternas kansli få del av hemliga papper, råkade han i ett ekonomiskt betryck, som aldrig helt avhjälptes genom de arvoden och understöd, han hemifrån erhöll.

A:s omfångsrika diplomatiska korrespondens förvaras i riksarkivet; Uppsala universitetsbibliotek äger hans brev till Krister Bonde åren 1655 och 1656 (Nordinska saml. vol. 187 och 188) samt en bland K. rådet E. Ehrenstéens papper förvarad sammanfattande relation om hans diplomatiska verksamhet under åren 1649–63. Hans flerstädes i offentliga och enskilda samlingar i handskrift förekommande översättningar av Bidpais (Pilpais) fabler (1663) och J. Barclay's »Argenis» (omkr. 1670) vittna om litterära intressen, vilka han delade med sin bror, landshövdingen och krigskammarrådet Anders Appelbom (f. 1614, d. 1686), bekant som översättare av J. Lütkemans »Harpa aff tijo stränger, thet är: En grundelig förklaring öfwer tijo konung Davids psalmer» (1678).