Carl David Arfwedson

5. Carl David Arfwedson, son till A. 3, f. 25 nov. 1806 i Stockholm, d. 25 juni 1881 i Wiesbaden. Student i Uppsala 10 okt. 1820; disp. 19 nov. 1825; övergav studierna för köpmansbanan och företog en mångårig resa till Amerika och ett flertal europeiska länder; amerikansk konsul i Stockholm 1838–55; borgare som grosshandlare 11 juni 1839; inträdde samma år som delägare i handelshuset Tottie och Arfwedson; medlem av borgerskapets femtio äldste 1844–55 och under flera år en av dessas ordförande; fullmäktig i rikets ständers bank 1846–60; ledamot av sjölagskommittén (bet. 16 apr. 1847); medlem av bemedlingskommissionen 1847–55; ledamot av kommittén angående allmänna barnhusets organisation 26 okt. 1849–31 maj 1850; uppsade sitt burskap 5 nov. 1867 och flyttade till Wiesbaden. RNO 1849.

Gift i Filadelfia 10 juni 1834 med Elisabeth Alice Ashhurst, f. 13 apr. 1814, d. 14 febr. 1899, dotter till Richard Ashhurst från England.

A. blev efter faderns död 1861 den siste innehavaren av handelshuset Tottie och Arfwedson. Detta ägde emellertid icke längre samma centrala ställning som förr; och A., vars intressen lågo åt andra håll, ägnade sig, om än oftast framgångsrikt, mera av nedärvd plikt än av egentlig kallelse åt köpmansyrket. Då handelshuset under hans tid råkade ut för stora förluster, bland annat på grund av en kassörs oredlighet, upplöste han det under det tryckta året 1867 efter en nära hundraårig tillvaro. Liksom sina förfäder hade A. med livligt intresse ställt sig i det allmännas tjänst, särskilt inom det kommunala området, men efter brodern John Edvard Arfwedsons död 1855 avsade han sig de flesta av sina uppdrag. Han var en bland stiftarna av försäkringsaktiebolaget Skandia (1855) och tillhörde dess äldsta styrelse.

Inom ett helt annat område hade emellertid A. åsamkat sig en tidig ryktbarhet. Efter sin återkomst från Uppsala framträdde han nämligen 1828 som skriftställare på ett sätt, som av samtiden ansågs skandalöst, dels med en fars, »Tre beryktade flickors resa till odödligheten», dels med en Uppsalaskildring, »Studenterna i Utscheu eller Zierbenglarnes historia i China». Bägge dessa skrifter kunna numera synas vara ganska oskyldiga, men de i dem uppträdande personerna voro alltför lättigenkännliga och på ett för dem föga smickrande sätt kalkerade på verkligheten. Av den första finnes endast ett exemplar bevarat (i KB), och enligt uppgift skall den också ha givit fadern, som föranstaltade om upplagans indragning, anledning att skicka A. på hans amerikanska resa. Sedermera utgav han den ännu mer beryktade »Spionen i den förnäma werlden i Stockholm», som ger oförblommerade inblickar i den dåvarande huvudstadssocietetens liv. Särskilt blev den bekante grosshandlaren J. G. Schwan där illa åtgången, en skymf, vilken denne aldrig kunde glömma. Från sina resor utgav A., som var en vaken iakttagare och förde en ledig penna, journalistiskt hållna skildringar. Han skrev även ett par på sin tid rätt uppmärksammade historiska romaner.