Tillbaka

Fromholt Armfelt

Start

Fromholt Armfelt

Artilleriofficer

2. Fromholt Armfelt, den föregåendes son, f. våren 1721 i Gävle, d 11 juni 1797 i Stralsund. Lärfyrverkare 6 dec. 1735; lärkonstapel 6 apr. 1736, furir 20 maj 1738, sergeant 20 maj 1740, underlöjtnant 4 dec. 1741 genom general en chef Lewenhaupts fullmakt, allt vid artilleriets finska bataljon; deltog i kriget mot Ryssland sistnämnda och följande år; kommenderad mot dalkarlarna 1743; löjtnant 19 aug. s.-å.; gick i fransk tjänst 1744; kapten vid marskalkens av Sachsen dragonregemente; bevistade bl. a. belägringarna av Tournay och Ath 1745 samt deltog i slaget vid Fontenöy och en del smärre strider; kapten efter återkomsten till Sverige 23 apr. 1747; kommenderad till Tyskland vid det pommerska krigets utbrott 1757; tygmästare vid artilleriet 25 apr. 1758; kommenderad att följa ryska armén maj s. å. samt, sedan han därifrån rappellerats efter slaget vid Zorndorf, österrikiska armén; transporterad till major 31 dec. s. å.; erhöll överstelöjtnants titel 23 juni 1762 och överstes titel 6 juni 1763; överstelöjtnant vid artilleriet på Göttland 16 aug. s. å.; transporterades till den i Stralsund förlagda avdelningen av artilleriet 26 juni 1764; generalmajor 9 mars 1775; generallöjtnant 1 sept. 1782; tilldelades vid artilleriets delning 1794 Vendeäs artilleriregemente men blev samtidigt tjänstefri. RSO 1748; KSO 1778.

Gift med Katarina Maria von Schantz, f. 1744, d 18 dec. 1823, dotter till överstelöjtnanten Malkom David von Schantz.

A. sändes i maj 1758 av dåvarande general en chef över den svenska fälthären G. F. v. Rosen till den ryska armén för att tillmötesgå en av den ryske överbefälhavaren, general Fermor, uttryckt önskan att träda i förbindelse med de svenska bundsförvanterna; han fick i uppdrag ej blott att vara de ryska trupperna följaktig och lämna upplysningar om deras rörelser utan även att inbjuda Fermor till samverkan vid en ifrågasatt operation mot Oderöarna och Hinterpommern. Riksråden i Stockholm ansågo, att Rosen genom detta initiativ överträtt sin befogenhet. Han fick en skrapa, och fråga var om A:s återkallande. Denne fick dock kvarbliva men anbefalldes att tills vidare ej göra bruk av sin instruktion i vad den rörde samverkan mellan de båda arméerna. Under de närmaste månaderna åtföljde han Fermors högkvarter, visade sig därunder vara en intelligent och vaken iakttagare och lämnade kanslipresidenten och Rosens efterträdare general Hamilton värdefulla upplysningar. I krigsarkivet förvaras en av honom omsorgsfullt förd dagbok från vistelsen vid ryska högkvarteret ävensom »remarker» över ryska armén samt en brevbok. Den preussiska generalstaben ställer i sitt omfattande verk över kriget A:s dagbok jämte den österrikiske fältmarskalklöjtnanten S:t André's berättelser främst bland de anteckningar, som nedskrivits av de många militärresidenter, som fingo följa den ryska armén. A. hade emellertid deltagit i det blodiga slaget vid Zorndorf, och tvenne hans brev till Hamilton om detta och en del förhållanden i samband därmed uppfångades av preussarna och publicerades i Berlintidningarna. Då Fermor fann deras innehåll ofördelaktigt för sig, blev följden, att den svenska regeringen måste rappellera A.; han sändes emellertid då i stället som militärresident till den österrikiska armén, vars operationer han följde till krigets slut. Bl. a. bevistade han aktionen vid Maxen, där den preussiske generalen Finck nödgades sträcka vapen, och slaget vid Torgau, i vilket han tjänstgjorde som adjutant åt fältmarskalk Daun och själv blev blesserad. Sina erfarenheter har han nedlagt i de i krigsarkivet förvarade »remarkerna» över den österrikiska armén och en »militärisk dagbok» jämte »reflexioner». Hos Maria Teresia synes A. ha stått i stor gunst att döma därav, att hon flera gånger på ministeriell väg förordade honom hos den svenska regeringen till erhållande av belöning för hans förhållande under kriget. Efter återkomsten till Sverige avancerade han men nådde trots kejsarinnans rekommendationer aldrig överstebefattningen eller chefskapet för det ännu odelade artilleriregementet utan måste åtnöja sig med befälet över den avdelning därav, som var förlagd i Stralsund; efter omorganisationen av vapnet 1794 togs den några och sjuttio år gamle mannen ej längre i anspråk.

T. Säve.


Svenskt biografiskt lexikon