Sigrid Arnoldson-Fischof

2. Sigrid Arnoldson - Fischof, den föregåendes dotter, f. 20 mars 1861 i Stockholm, d 7 febr 1943 i där, Hedv El. Utbildades i sång av fadern och Fritz Arlberg samt fortsatte, efter ett första konsertuppträdande i Sverige och Norge 1882–83, sina studier i Berlin för Desirée Artôt. K. sachsisk kammarsångerska 1909; K. svensk hovsångerska 1911.

Gift 15 juli 1888 med sin impressario Alfred Fischof från Wien.

Efter att redan vid sitt första framträdande på en konsert i Dalarö 1882 och sedan alltjämt, då hön under utbildningsåren lät höra sig offentligt, ha mottagits med stort bifall, företog S. A. 1885 tillsammans med sin sånglärarinna Desirée Artôt och hennes man Mariano Padilla y Ramos en konsertresa till Österrike, där hon även debuterade som Rosina i »Barberaren i Sevilla» på operan i Prag. Då hon därpå på hösten s. å. åter uppträdde i Stockholm, skördade hon ett oförbehållsamt erkännande. Sedan hon följande år slagit igenom som dramatisk sångerska i Petersburg, uppträdde hon som Mignon på Opera comique i Paris i maj 1887, sjöng 20 juni på Drury-lane-teatern och var i september åter i Stockholm. Prisad som en av samtidens främsta sångerskor har hon firat upprepade triumfer i kontinentens alla större musikcentra och särskilt i Moskva vunnit starkt bifall; från dec. 1887 till jan. 1888 uppträdde hon på Théâtre lyrique i Paris, sjöng därpå på Argentinateatern i Rom vid en galaföreställning för Oskar II, gästspelade på Covent-garden i London, uppträdde åter i Paris vintern 1891–92 och företog 1893–94 med glänsande framgång en turné till Amerika. Efter att år 1892 ha uppträtt i Stockholm och Köpenhamn, gästspelade hon åter vid Stockholmsoperan hösten 1897 (Mignon, Violetta Valery i »Den vilseförda», Rosina och Lakmé), 1902 (Margareta i »Faust», Julia i »Romeo och Julia», Rosina och Carmen) och 1905 samt konserterade år 1911 i Sverige. Bland hennes i utlandet återgivna roller må nämnas Charlotte (Jules Massenets »Werther»), Ophelia (A. Thomas' »Hamlet»), Amina (Sömngångerskan), Zerlina, Cherubin (Figaros bröllop), Nedda (Pajazzo), Micaëla, Dinorah, Manon. S. A.-F:s fält är belcantosången och koloraturen. Hennes sångsätt präglas av lätt tonangivning, renhet i intonation, mönstergill andningsteknik och egalisering av stämmans register. Särskilt berömmes hennes drill (även kedjedrill) och hennes perfekta legato. Såsom dramatisk artist åtnjuter hon stort anseende, särskilt i roller, som tillåta utvecklandet av skälmskt behag och graciöst spel, exempelvis Rosina.