Knut Jonsson (Aspenäsätten)

3. Knut Jonsson, den förstnämndes son, d före 11 okt. Riddare, riksråd; beklädde drotsvärdigheten åren 1311–16, 1322–33 eller 34 och var lagman i Östergötland 1310–16, 1330—45.

Gift med Katarina Bengtsdotter (Folkungaätten) och hade med henne flera barn; hos henne uppfostrades även den heliga Birgitta efter sin mors död.

K. uppträder först år 1305 som medlem av konung Birgers råd. Emellertid är hans hållning under striderna mellan konungen och hertigarna knappast fullt klar. År 1307 är han hertigarnas löftesman vid deras fördrag med hertigen av Halland, 1310 åter får han tillsammans med sin frände Folke Jonsson (av Fånö-släkten) en gård av konungen som belöning för trogen tjänst; följande år är han dennes drots och 1312 en av löftesmännen för Birgers skuld till konung Erik Menved. 1314 är han bland de herrar, som få lova konungen »evig trohet». Misshälligheter måtte dock ha uppstått, vilka vållade, att han år 1316 fick avstå drotsvärdigheten till Johan von Brunkow. K. är väl den »herr Knut», som rimkrönikan i berättelsen om Nyköpings gästabud låter avböja konungens uppdrag att gripa hertigarna. I varje fall deltog han sedan i resningen mot konungen: hertig Valdemars änka nämner honom i ett brev av okt. 1318 som en av sina och sin svägerskas rådsherrar. Vid konung Magnus Erikssons val 8 juni 1319 var han bland de herrar, vilka sammanslöto sig till ett slags förmyndarregering för den omyndige konungen, och han blev själv den ledande mannen inom denna; år 1322 ersatte han Mats Kettilmundsson som drots, och samma år var det, som förmyndarregeringen genom Skara-avtalet definitivt bröt med hertiginnan Ingeborg och hennes parti. Drotsämbetet lämnade han 1333 eller 1334 men kvarstod som riksråd till sin död. I sitt testamente (av år 1345), då han sista gången nämnes i handlingarna, gjorde han ansenliga donationer till kyrkor och kloster. Han stiftade ett prebende vid Linköpings domkyrka, och hos dominikanerna i Skänninge valde han lägerstad för sig och sin hustru. Redan tidigare hade han försett sin dotter Ingeborg med ingift, då hon som änka inträdde i S:t Klara kloster vid Stockholm. En son Magnus Knutsson efterträdde honom som Östgötalagman.