Lars Axel Alfred Aulin

1. Lars Axel Alfred Aulin, f. 10 juni 1826 i Fasterna församling, d 16 sept. 1869 i Stockholm. Föräldrar: bruksinspektören Anders Olof Aulin och Emma Altén. Student vid Uppsala universitet 15 okt. 1844; disp. 12 juni 1850; fil. kand. 29 mars 1851; disp. 12 juni s. å.; fil. magister 16 juni s. å.; vik. lektor vid Gävle gymnasium 16 okt. 1852; docent i grekiska vid universitetet i Uppsala 11 dec. 1856; lektor i samma språk vid h. elementarläroverket i Gävle 24 nov. 1858 samt vid Stockholms h. elementarläroverk 14 nov. 1862; utgivare av Pedagogisk tidskrift 1865–69.

Gift 5 jan. 1859 med Edla Valborg Holmberg, f. 12 aug. 1832, d 14 febr. 1914, dotter till stadsmäklaren i Gävle Konrad Holmberg.

A:s redan tidigt uppmärksammade anlag och håg för de klassiska språken och hans särdeles grundliga studier i dessa ämnen vid universitetet buro frukt icke blott i en lärarverksamhet, som av förmän, kamrater och lärjungar vann högt erkännande, utan ock i författandet och utgivandet av en hel följd undervisningsböcker i grekiska språket, avsedda för alla stadier av läroverket. Dessa böcker betecknade för sin tid ett betydande framsteg, byggda som de voro på grundsatsen, att studiets såväl innehåll som form skulle tjäna lärjungarnas bildning. A:s editioner av grekiska författare med dithörande kommentarier och lexikon ligga till grund för de skoleditioner, som alltjämt användas. Hans även i utlandet erkända rent vetenskapliga författarskap var riktat dels på den alexandrinske skalden Kallimachos, som var föremål för hans studier från universitetstiden och till hans död, dels på Homeros. I Pedagogisk tidskrift, som han upprättade 1865, verkade A. framför allt för den humanistiska bildningen och lärarutbildningen. Vid sidan av de av regeringen tillsatta kommissionerna för granskning av läroböcker lämnade Pedagogisk tidskrift även sitt bidrag till bortrensande av en hel del ogräs på lärobokslitteraturens fält. A:s verksamhet i tidskriften har blivit olika bedömd. Att under en för de allmänna läroverken betydelsefull brytningstid skarpa ord understundom fälldes i kampen, torde ej alltför mycket kunna klandras. Eftertiden har i många avseenden givit rätt åt A:s idéer. Sålunda blev ganska snart den omorganisation av universitetsstudierna för lärarkallet genomförd, som A. påyrkat, och den praktiska lärarutbildningen blev ordnad genom införandet av obligatoriskt provår med pedagogiska studier för lärarkandidater. Även hans kritik av lärarproven inför domkapitlen har vitsordats genom senare omgestaltningar och slutligen genom upphävandet av denna anordning. Hans anmärkningar mot bristen på enhet och samverkan i undervisningen vid läroverken ha vunnit beaktande i den senaste läroverksreformen. Till och med tanken på en läroverksöverstyrelse har framkastats av A. 

A:s gedigna karaktär, blygsamma yttre uppträdande, oegennytta, kärlek till sitt kall, djupa insikter och stora lärarbegåvning tillvunno honom aktning och tillgivenhet hos alla, som kommo i närmare beröring med honom. Svår sjukdom — lungsot — hindrade honom att tjänstgöra vid läroverket under det sista levnadsåret, men med oförtröttad arbetsamhet fortfor han ända till de sista dagarna att redigera sin tidskrift. A. hade ärvt utpräglade estetiska anlag. Redan hos hans far framträdde starkt släktens musikaliska begåvning, och hans mor omtalas som vittert intresserad. Själv var han känd som framstående violinist; i Uppsala hade han tillhört Gunnar Wennerbergs intimare vänkrets, och i Stockholm intog han en ledande ställning inom huvudstadens musikaliska amatörkretsar.