Johannes Aurelius

Johannes Aurelius, f. 1732 (döpt 4 sept.) i Istorp, d 20 dec. 1802. Föräldrar: kyrkoherden, sedermera kontraktsprosten Joan Aurelius och Kajsa Kellander. Student i Uppsala 8 okt. 1751 samt i Greifswald; disp. i Greifswald 15 okt. 1756 (De questione: An gentilium infantibus, qui in tenella sua ætate decedunt, æterna deneganda sit salus?, pres. L. Möller); fil. magister därstädes s. å.; prästvigd 29 okt. 1762. Pastorsadjunkt i Grimeton 1762–70; e. o, predikant vid artilleriregementet 1770; kyrkoherde i Getinge 13 dec. s. å.; prost 11 juli 1781; v. kontraktsprost 1784; riksdagsman 1786; kontraktsprost 23 maj 1787; ledamot av ecklesiastikkommittén 1793; bankorevisor 1794, Ledamot av samfundet pro fide et christianismo 1796; teol. doktor 1 nov, 1800.

Gift 1) 30 aug. 1771 med Elisabet Linderoth, d 7 jan. 1791, dotter till prosten och kyrkoherden i Tvååker Sven Linderoth; 2) 1792 med Anna Helena Hagbom, f. 29 juli 1747, d 1824, dotter till skeppsklareraren Peter Hagbom och änka efter kyrkoherden Sven Sandmark i Rångedala.

A. ansågs äga en grundlig teologisk lärdom. Att han blivit mera allmänt bekant, beror emellertid ej härpå utan på det memorial, han vid riksdagen 1786 inlämnade till prästeståndets ecklesiastika deputation och som även trycktes. I detta memorial, som utan tvivel ger uttryck åt många hans ståndsbröders tankar och önskningar, framlägger han till »beprövande och skärskådande» trenne punkter. Han påyrkar först, att åtgärder vidtagas, för att inga villfarelser eller godtyckliga meningar må utspridas vid högre eller lägre lärosäten. Saken borde beaktas vid framtida utnämningar till lärarplatser, och till de redan fungerande lärarna borde varning utgå. Vidare framhåller han nödvändigheten av att vid prästtillsättningar »var och en får njuta sin förtjänst och förvärvade skicklighet till godo», så att man må slippa se »dygden och förtjänsten gråna och förtäras i mörker och fattigdom». Förmodligen är det pastoratshandeln, han har i tankarna vid detta sitt yrkande. Till sist uttalar han sig i bibelöversättningsfrågan, därtill föranledd av de utkomna delarna av den nya bibelöversättningen. Han vill att den gamla översättningen må så mycket som möjligt bibehållas och att grundtexten må följas så noggrant sig göra låter.