Carl W S Aurivillius

8. Carl Wilhelm Samuel Aurivillius, den föregåendes broder, f. 31 aug. 1854 i Forsa församling i Hälsingland, d 16 dec, 1899 i München. Genomgick Hudiksvalls h. elementarläroverk 1863–72; avlade mogenhetsexamen därstädes 18 maj 1872; inskrevs som student i Uppsala 10 sept. s. å.; fil. kand. 27 maj 1878; fil. lic. 29 apr. 1882; disp. 21 mars 1883; fil. doktor 31 maj s. å. Docent i zoologi vid Uppsala universitet 6 apr. 1883; amanuens vid Stockholms högskolas zootomiska institut ht. s. å.; e. o. amanuens vid Uppsala universitets zool. zootomiska institution läsåren 1885–87; tf. prosektor ht. 1887; höll offentliga föreläsningar vid Uppsala universitet 1892–94; uppehöll den med professuren i zoologi förenade föreläsningsskyldigheten ht. 1895. — Ogift.

A. vistades upprepade gånger (somrarna 1880–90, 1892–94 samt jan.–aug. 1895) vid Kristinebergs zoologiska station för vetenskapliga studier av havsfaunan. Även den relikta faunan i mellersta Sveriges insjöar gjordes till föremål för hans undersökningar vid flera tillfällen under åren 1889, 1890 och 1892. Sommaren 1884 studerade han den lägre marina faunan vid Norges ishavskust, och sommaren 1886 besökte han i liknande syfte Norges västkust, varvid särskilt Hardangerfjordens djurvärld var föremål för hans studier. Den förstnämnda resan företogs av A. såsom Sederholmsk stipendiat, under den senare åtnjöt han understöd av Letterstedtska föreningen. År 1891 erhöll han tillfälle att såsom riksstatens stipendiat utföra en längre forskningsfärd till det indomalajiska området och uppehöll sig därunder på Sumatra, Java, Billiton samt några andra smärre öar inom angränsande arkipelager. Härunder studerade han havsfaunan särskilt inom korallrevens region. På återvägen gjorde han uppehåll vid Suez, Ismailia och Port Said för att anställa jämförande undersökningar av det marina djurlivet i Suezviken, Suezkanalen och Medelhavet. År 1899 ställde han ånyo sin kosa till Ostindien för att fortsätta sina zoologiska forskningar därstädes. Han fick dock tyvärr ej tillfälle att utarbeta de vetenskapliga resultaten av denna senare resa, ty på återvägen hem därifrån dukade han under i München till följe av de klimatiska svårigheter, han utstått. — På 1890-talet ägnade sig A. ivrigt åt studiet av plankton och därmed sammanhängande djurgeografiska spörsmål ej blott i de Sverige närmast liggande haven utan även i Norra Ishavet. Han samarbetade i detta avseende med den svenska hydrografiska kommissionen och deltog i flera av dennas expeditioner i Skagerack och Bohusläns fjordar ombord på kanonbåten Svensksund. Syftet med dessa expeditioner var dels att undersöka planktonfaunans sammansättning vid olika årstider, dels ock att söka utröna sambandet mellan de olika havsströmmarna och förekomsten av olika slags plankton. På detta område utvecklade A. även en omfattande författarverksamhet, och det var en betydande förlust för den svenska havsforskningen, att dessa undersökningar genom hans förtidiga död avbrötos. Varmt hängiven den zoologiska vetenskapen, hade han åt denna ägnat all sin tid. I synnerhet intresserade han sig för de lägre havsdjurens systematik och biologi. Då han var en god biologisk iakttagare och alltid utförde sina undersökningar med den största samvetsgrannhet, äro hans arbeten av betydande värde. — A. var en anspråkslös och flärdfri man, högt aktad för sina gedigna kunskaper av kamrater och lärjungar vid universitetet samt varmt avhållen av den närmare vänkretsen.