Johan Christian Bahr, von

Johan Christian von Bahr, f. 15 apr. 1682, d 6 nov. 1745. Son till stabsmajoren i Stralsund Henrik von Bahr. E. o. kanslist i tyska expeditionen 1711; notarie i kommissionen till Skaraborgs, Älvsborgs samt Göteborgs och Bohus län under G. Cronhielms ledning 1711–12 samt i kommissionen i Karlskrona 1713; kanslist i tyska expeditionen 15 okt. 1714; tjänstgjorde i fältkansliet 1715–18; notarie i kommissionen över Görtz 5 jan. 1719; presidentsekreterare 6 juni s. å.; sekreterare i kommissionen över upphandlingsdeputationen 9 juni s. å.; sekreterare i kanslikollegium 11 mars 1724; kansliråd 10 okt. 1737; medlem av sundhetskommissionen 1739–41; erhöll avsked från kanslirådsbefattningen 13 aug. 1741.

Gift 28 dec. 1721 med Eleonora Radhe, adl. Gripenstedt, f. 1704, d 1760, dotter till handelsmannen Jakob Radhe i Göteborg och styvdotter till överinspektören Hieronymus Berger, adlad Gripenstedt.

B. meriterade sig hos de maktägande i kommissionen över Görtz och belönades med ett K. brev av 4 nov. 1719, som gav honom rätt att utfå innestående lön för åren 1716 och 1717 samt betalning för löningssedlar. Hos Arvid Horn vann han så stort förtroende, att han redan 1720 användes till att dechiffrera de hemligaste depescherna. 1723 satt han i sekreta utskottet. Vid riksdagarna räknades han självfallet bland Horns anhängare. I likhet med flera av de mera betydande mössorna trädde B. i nära förbindelser med den ryske ministern i Stockholm och tillhörde dem, som läto sig lockas att överskrida det tillåtligas gräns. Han åtnjöt från Ryssland en årlig pension på 1,000 plåtar, vilken med all sannolikhet börjat utgå före utbrottet av 1741 års krig och i varje, fall genom sin storlek synes vittna om de sålunda belönade tjänsternas betydelse. Sedan presidentsekreteraren Johan Gyllenstierna 1741 häktats för förräderi, blevo hans bekännelser svårt besvärande för B., och då dennes förbindelser även på annat sätt röjdes, fann han sig tvungen att begära avsked. Ehuru han gjorde allt för att framställa sitt umgänge med ryske ministern i en oskyldig dager, beviljade sekreta utskottet hans ansökan endast med det tillägg, att han vore »alldeles ur K. M:ts och rikets tjänst», varigenom han betogs möjligheten att erhålla någon annan befattning. Vid den följande riksdagen försökte han förgäves att återvinna sitt ämbete.