Carl Nilsson Bechstadius

Carl Nilsson Bechstadius, f. 8 febr. 1690 i Kalmar, d 20 nov. 1739 i Vissefjärda. Föräldrar: kantorn vid Kalmar domkyrka Nils Bechstadius och Maria Törning. Insattes i stadsskolan i Kalmar 23 sept. 1699; student i Uppsala 17 maj 1706; disp. 10 juni 1713 (Fata philosophiæ naturalis, p. I; pres. J. Vallerius); stipendiarius Piperianus nov. 1712; disp. 19 maj 1716 (De fatis philosophise naturalis, p. II; pres. P. Elvius); prästvigd 15 aug. 1718. Regementspräst vid slup-roddareregementet 26 sept. 1718; notarius vid amiralitetskonsistorium s. å.; predikade på nio örlogsskepp av den eskader, som utgick 1719 att hindra ryssarnas anfall på svenska kusterna; amiralitetspastor 16 nov. s. å.; kyrkoherde i Vissefjärda 29 juni 1729; prost 1732; riksdagsman 1734 och var därvid ledamot av sekreta deputationen; preses vid prästmötet i Kalmar 13 och 14 sept. 1736; kyrkoherde i Madesjö 22 aug. 1739 (avled före tillträdet).

Gift tredjedag pingst 1717 med Ingeborg Melin, f. 1697, d 2 juni 1741, dotter till teol. lektorn och kyrkoherden i Ljungby, Kalmar stift, titulärdomprosten Erik Melin.

Under sin tjänstgöring i Karlskrona gjorde B. anteckningar och samlingar rörande svenska sjökrigshistorien, grundade på omfattande studier i tryckta arbeten och arkivmaterial, såsom amiralitetets huvudböcker för perioden 1641–1700. En frukt härav blev »Then adelige och lärde swenske siö-man», som innehåller dels en förteckning pä adliga släkter, härstammande från sjöofficerare, dels en längd på sjöofficerare, som gjort sig kända för lärdom eller åtminstone lärda intressen, dels slutligen en matrikel över svenska amiraler och flaggmän från Gustav Vasas tid till år 1700. Arbetet, som på sitt område är det första i vårt land, har på grund av sin tillförlitlighet skattats högt. Det innehåller emellertid blott en del av de resultat, som B. vunnit under sina studier. Han började med att upplägga en matrikel över flaggmän och uppgöra biografier över dem. Därtill fogades bl. a. längder över präster vid amiralitetet och skeppsbyggmästare ävensom skildringar av »våra gambla svenskas och göthers forna sjöväsende, skepp, härnader, sjöstrider». Orsaken, varför B. ej fullföljde sina ursprungliga syften utan nöjde sig med att utge vissa partier av sina anteckningar, var hans uppfattning, att för arbetets slutförande efter den bredare planen fordrades vida mer omfattande studier, särskilt i arkiven, än han kunnat bedriva. Arbetet ingavs av B. till amiralitetskollegium, där det överlämnades till granskning åt några ledamöter, vilka vitsordade dess värde. B. gjorde även samlingar till ett herdaminne för Kalmar stift och fortsatte jämväl sin faders anteckningar rörande Kalmar. Av ovannämnda handskrivna samlingar synes tyvärr intet ha blivit bevarat. Däremot ha vi kvar uppgifter om Vissefjärda sockens historia, om dess kyrka och om dess tidigare präster, som B. inskrivit i församlingens kyrkböcker. Han ägde en »utmärkt vacker handstil och en mästerlig hand att rita och måla, hvarom hans åtskilliga i Wissefjärda kyrkoböcker införda teckningar och emblemer skönt vitsorda».